Landstingsvalen innan den allmänna och lika rösträtten
Så här i valtider är det lätt att ta för givet att valen till Sveriges riksdag, regioner och kommuner genomförs i demokratisk anda av folket. Men så har det inte alltid varit. Här berättar vi om hur landstingsvalen gick till när landstingen var unga och hur det svenska valsystemet utvecklades fram till att riksdagen år 1919 beslutade om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män.
Den lokala självstyrelsen har en lång historia i Sverige. Men så sent som på 1800-talet innebar lokalt självstyre inte att alla invånare kunde påverka valet av sin beslutande församling.
Före 1862 såg det lokala styret olika ut beroende på var man bodde. Sverige var indelat i socknar på landsbygden och städer i övriga delar av landet. På landsbygden var sockenstämman det beslutande organet. Den leddes oftast av prästen och behandlade både kyrkliga frågor och praktiska samhällsfrågor som fattigvård, skolor, väghållning och lokal ordning.
Flera socknar bildade ett härad med gemensam domstol. Flera härader bildade i sin tur län eller landskap. I städerna styrdes många frågor av magistraten, som leddes av borgmästaren tillsammans med rådmännen. Magistraten ansvarade för administration, rättskipning och kontakten mellan staten och staden.
På regional nivå hanterades frågor av häraderna och landshövdingarna. Staten företräddes lokalt och regionalt av bland andra landshövdingar, kronofogdar och länsmän, som ansvarade för skatter, ordning och myndighetsutövning.
1862 års kommunalförordningar
Under andra hälften av 1800-talet förändrades Sverige i grunden. Flera omfattande reformer förändrade hur landet styrdes. En av de viktigaste var 1862 års kommunalförordningar, som trädde i kraft den 1 januari 1863. Med reformen infördes kommunalval, och 1866 upphöjdes kommunalförordningarna till lag. Därmed skapades ett nytt system för lokalt och regionalt självstyre i Sverige.
Reformen innebar att socknarna ersattes av borgerliga kommuner (landskommuner, städer och köpingar) och kyrkliga kommuner (församlingar). I landskommuner och köpingar ersattes sockenstämman av kommunalstämman, eller av kommunalfullmäktige i större kommuner. I städerna infördes stadsfullmäktige, eller allmän rådstuga i mindre städer.
Även de kyrkliga kommunerna fick nya beslutande organ. Där ersattes sockenstämman av kyrkostämman, eller av kyrkofullmäktige i större församlingar.
Landstingens tillkomst
Förutom kommunerna, som ansvarade för den lokala nivån, innebar 1862 års kommunalförordningar att landsting inrättades för att hantera regionala frågor.
Enligt förordningen om landsting från den 21 mars 1862 skulle städer med fler än 25 000 invånare utgöra egna landstingsområden. Det innebar att de största städerna stod utanför länets landsting. Stockholm, Göteborg, Malmö (från 1871), Norrköping och Gävle deltog därför inte i sina respektive läns landsting.
Ett län kunde också delas in i två landstingsområden. Till en början samlades de folkvalda ledamöterna till ordinarie landstingsmöten, så kallade lagtima landsting, en gång om året. Mötena hölls i residensstaden den andra eller tredje måndagen i september.
Extra sammanträden, så kallade urtima landsting, kunde bara hållas om Kunglig Maj:t, eller landshövdingen på dess uppdrag, begärde det. För protokollföring och administration fanns en sekreterare, men någon löpande verksamhet mellan mötena förekom inte. Först i början av 1900-talet började landstingen anställa fler tjänstemän.
I Gävleborg utsågs landstingets första och länge enda tjänsteman redan vid det första sammanträdet i september 1863. Carl Magnus Florman anställdes då som sekreterare, kamrer och arkivarie.
Till en början kallades den beslutande församlingen enbart för ”landsting”. I Gävleborg användes beteckningen ”Gävleborgs läns landsting” i protokoll och andra handlingar ända fram till 1992, då begreppet ”landstingsfullmäktige” började användas.
Valen innan allmän och lika rösträtt
Så hur gick de första valen till?
När kommunalval infördes genom 1862 års kommunalförordningar var rösträtten inte lika för alla. Den baserades på inkomst, förmögenhet och hur mycket skatt en person betalade.
En vanlig missuppfattning är att kvinnor inte fick rösta förrän riksdagen beslutade om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män år 1919, vilket tillämpades första gången i riksdagsvalet 1921. Men redan genom 1862 års kommunalförordningar fick vissa kvinnor rösta i kommunala val. För att ha rösträtt krävdes att de var myndiga och uppfyllde de ekonomiska villkoren.
Rösträttssystemet var komplicerat, men i korthet gällde att den som hade högre inkomster betalade mer i skatt och därför också hade fler röster i kommunala val. Eftersom även juridiska personer omfattades av rösträtten kunde företag och bolag rösta. Det innebar att en enda förmögen person eller ett företag kunde ha ett stort inflytande över valresultatet i en valkrets.
Landstingsvalen
Ett särskilt system användes för att välja ledamöter till landstingen. Enligt förordningen om landsting från den 21 mars 1862 skulle varje stad samt varje härad eller tingslag på landsbygden utgöra en egen valkrets för att utse landstingsmän.
På landsbygden valdes landstingsmännen indirekt av elektorer, eller valmän, som utsågs vid kommunalstämmorna. I de städer som ingick i ett landstingsområde valdes landstingsmännen i stället direkt av stadsfullmäktige.
Åren 1865–1866 beslutade riksdagen att införa 1866 års riksdagsordning. Det innebar att ståndsriksdagen avskaffades och ersattes av en riksdag med två kammare.
När tvåkammarriksdagen infördes 1867 valdes ledamöterna i första kammaren indirekt av landstingen och de största städernas kommunala beslutande församlingar. Landstingens viktigaste uppgifter blev därmed att både ansvara för regionala frågor och välja ledamöter till riksdagens första kammare.
Gävleborgs läns landsting 1863
Den 21 september 1863 samlades Gävleborgs läns landsting för sitt allra första sammanträde i stora rådhussalen i Gävle. Ordförande var landshövding Gustaf Ferdinand Asker.
Av det första protokollet framgår att man, helt i tidens anda och utifrån hur landstingsmännen valdes, hade samlat några av länets mest framstående och förmögna män. Bland de närvarande fanns bland andra rektorn och riddaren av Kungliga Nordstjärneorden Jonas Selggren, grosshandlaren och riddaren av Kungliga Nordstjärneorden Pehr Murén, brukspatronen och riddaren av Wasaorden W. Elfbrink, som var brukspatron vid Mackmyra bruk och en av initiativtagarna till Gävle-Dala järnväg, samt konsuln Fredrik Göransson, grundare av dagens Sandvik AB.
Asker var medveten om att både han och ledamöterna deltog i ett historiskt ögonblick för Gävleborg. I sitt tal till de närvarande sa han:
”Herrar ledamöter och deputerade av landstinget!
I följd av Kungl. Maj:ts nådiga förordning den 21 mars sistlidna år sammanträda i dag valda ombud från länets städer och härader eller tingslag i riket. Organisationen är ny, namnet är gammalt. Namnet går i vårt lands tideböcker tillbaka ända till sagans gräns. Med underdåning vördnad och tacksamhet mottagande den konungsliga fosterländska gåfvan må landstinget visa sig värdigt det förtroende den innebär, de pligter det ansvarsfulla uppdraget omfattar. Rådslån med sjelvständighet, pröfven med nogrannhet, besluten med vaksamhet.
Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!”
Landstinget 1906 och 1924
Det skulle dröja innan Gävleborgs läns landsting fastnade på bild. Ett av de få bevarade fotografierna från den tidiga perioden är från 1906 och finns i dag i regionarkivet. Vid sidan av bilden har någon noggrant skrivit ned namnen på de landstingsmän som deltog.
Fotografiet förvarades hos regionens kansli fram till 2025. Nästan 120 år efter att bilden togs överlämnades den till regionarkivet för långsiktigt bevarande.
Landstinget år 1906. Landstingsmännens namn har skrivits på varsin sida om fotografiet, märkningarna har gjorts på landstingsmännens hattar.
Samma bild på landstinget år 1906 men i färg. Som stående i främsta raden som nummer fem från vänster syns greve Hugo Hamilton med ryggen nästan demonstrativt mot herrarna på hans vänstra sida som råkar vara landstingets vice ordförande (troligen) Olof Jonsson i Hov samt ordförande Christian Lundeberg. Christian Lundeberg, brukspatron vid Forsbacka bruk, hade bara året innan fotografiet togs, blivit den första industriledaren att (under en mycket kort tid) ta plats som Sveriges statsminister under det mycket tumultartade år 1905 då den svensk-norska unionen upplöstes.
Ett annat tidigt fotografi av landstinget är från 1924, taget bara två år efter det första riksdagsvalet där både kvinnor och män fick rösta. På det här fotografiet syns också en kvinna. Exakt vem hon är går inte att fastställa, eftersom ingen ordinarie kvinnlig ledamot förekommer i förteckningen över 1924 års landstingsmän.
Bland suppleanterna fanns däremot flera kvinnor: telefonisten Agda Löfgren för Hudiksvalls stad, lärarinnan Kerstin Alving för Gästriklands östra tingslag, fru Lovisa Strandberg för sydöstra Hälsinglands domsaga och fru Karin Andersson för västra Hälsinglands domsaga.
Landstinget år 1924. Kan du hitta den enda kvinnliga ledamoten?
Känner du till något mer om bilderna? Vilka är landstingsmännen och vilken är den enda kvinnliga ledamoten? Skriv gärna till regionarkivet och berätta mer.
E-postadress
regionarkivet@regiongavleborg.se
Postadress
Region Gävleborg
Regionarkivet
801 88 Gävle