Nationellt stöd för utfallsfokuserade arbetssätt börjar ta form

Först och främst, Anna, vad är utfallsfokuserade arbetssätt?

Utgångspunkten för vårt uppdrag är att bidra till en bättre folkhälsa och skapa förutsättningar för tidiga, förebyggande insatser. Idag är offentliga verksamheter ofta organiserade i sektorer eller stuprör, vilket kan göra det svårt att nå riskgrupper vars behov faller mellan olika ansvarsområden. Det finns en risk att dessa personer inte nås tillräckligt väl inom ramen för den ordinarie verksamheten.

Ett utfallsfokuserat arbetssätt handlar om att flytta uppmärksamheten från själva aktiviteterna – alltså vad vi gör – till vad vi faktiskt vill uppnå för målgruppen. När vi sätter det önskade slutresultatet i centrum blir det lättare att pröva nya, innovativa lösningar och samarbeta över organisatoriska gränser för att möta komplexa behov.

Varför är det viktigt att fler verksamheter arbetar utfallsfokuserat, tycker du?

Det finns flera skäl till det, men det handlar i grunden om hur våra offentliga system är uppbyggda. Idag är verksamheter ofta organiserade i sektorsspecifika stuprör. Det innebär att vi är duktiga på att mäta och genomföra aktiviteter inom vårt eget ansvarsområde, men vi missar lätt helheten. Konsekvensen blir att resurser läggs på att hantera akuta problem snarare än att förebygga dem, och människor med komplexa behov riskerar att falla mellan stolarna.

Genom att ställa om till ett utfallsfokuserat arbetssätt flyttar vi fokus från vad vi gör till vilken skillnad det faktiskt gör. Det ger oss möjlighet att använda offentliga medel mer effektivt och säkerställa att vi får ut mesta möjliga samhällsnytta för pengarna.

Det är ett kunskapsstyrt och systematiskt arbetssätt som baseras på forskning, data och tidigare lärdomar. Genom att förstå bakomliggande orsaker skapar vi förutsättningar för att planera insatser som har den bästa tänkbara förutsättningen för att åstadkomma den förändring vi önskar. En förändring som skapar samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa hos medborgarna.

Finns det inte en risk att vi skapar ännu fler projekt och projektadministration genom utfallsfokuserade arbetssätt? Vi känner ju alla till den ökända projektkyrkogården.

När vi ser på vårt uppdrag att bygga upp ett nationellt stöd, vilket även inkluderar finansieringsmodeller, brukar vi dela in det i tre delar. De två första delarna handlar om att ändra perspektiv och arbetssätt. Vi behöver gå mot ett förhållningssätt där vi ser sociala satsningar som långsiktiga investeringar i människor snarare än som kortsiktiga kostnader. Vi behöver också jobba systematiskt med fokus på vad vi vill åstadkomma. I de delarna ser jag inga direkta risker för ökad administration.

 När vi däremot pratar om den tredje delen, de specifika finansieringsmodellerna, finns det absolut en risk att man faller tillbaka i ett traditionellt projekttänk. Den risken uppstår framför allt om sociala investeringar och utvecklingsarbete hanteras som något separat, helt frikopplat från den ordinarie verksamheten.

För att undvika projektkyrkogården behöver vi i stället se dessa insatser som strategiskt finansierade piloter eller utvecklingssteg. Utvärderingarna bör fungera som ett underlag för framtida prioriteringar och politiska beslut i linje med det ordinarie uppdraget. På så sätt flyttar vi fokus från att finansiera tillfälliga projekt till att finansiera ett systematiskt utvecklings- och kvalitetsarbete.

För att lyckas med den förflyttningen måste formerna för lärande och implementering finnas med i planeringen redan från start. Det finns i dag goda exempel och mycket kunskap om hur man motverkar projektkyrkogårdar och i stället integrerar lärandet i den ordinarie verksamhetsutvecklingen. Det är just här, i att sprida den kunskapen och stötta verksamheterna, som ett nationellt stöd skulle kunna spela en roll.

Hur kommer det nationella stödet att se ut och vilka kommer kunna nyttja det? Vilket typ av stöd kan man få?

Våra huvudsakliga målgrupper är regioner och kommuner, men självklart även samverkande aktörer, med civilsamhälle, näringsliv och akademi. Vi fick i somras ett tilläggsuppdrag där vi ska utreda förutsättningar för civilsamhället i arbete med sociala investeringar.

En del av stödet som vi redan börjat bygga är generellt och som finns tillgängligt på Folkhälsomyndighetens webbplats. Här har vi samlat information om vad ett utfallsfokuserat arbetssätt är. Vi har också utarbetat en guide som innehåller sex steg, från behovskartläggning, effektutvärdering till finansiering som är tänkt att inspirera till det systematiska arbetssättet. Vi har också några lärande exempel, söker efter fler och vill bygga upp det ytterligare.

I höst testar och utvärderar vi också en pilot för en AI-assistent som är tänkt att komplettera stödet.

Parallellt gör vi en förstudie för ett beräkningsverktyg som är tänkt att innehålla data och underlag för att kunna stötta i arbete med att kunna beräkna effekter av förebyggande insatser. 

Vi utforskar också hur ett mer verksamhetsnära operativt stöd kan utformas. Här jobbar vi närmre ett antal kommuner och regioner under hösten och testar olika typer av stöd. Vi undersöker hur stödet fungerar eller inte fungerar för att möta olika förutsättningar – och blir klokare i vad som behövs mer eller mindre av och på vilket sätt man har nytta av stöd.

Vilka är dina mesta lärdomar från arbetet med det här regeringsuppdraget?

En positiv överraskning är att det finns en sån tydlig efterfrågan från olika aktörer: region, kommun, civilsamhället, akademi och näringsliv. 

En annan lärdom är att vi inte får fastna i att etablera nya begrepp – det är inte det som är grejen – utan säkerställa fokus på vad ett utfallsfokuserat arbetssätt faktiskt innebär.

Folkhälsomyndigheten har uppdraget tillsammans med Vinnova och vi arbetar nära Statskontoret och flera andra myndigheten. En sista lärdom, som har varit helt central, är vikten av att vara lyhörd – att försöka förstå andra myndigheters, regioners, kommuners och aktörers vardag för att kunna utveckla ett stöd som kan användas. Så en stor portion ödmjukhet inför att det tar tid.

Vad hoppas du sker framåt, efter att ni lämnat in er slutrapport till regeringen?

Vårt uppdrag är tidsatt och vi ska slutrapportera i mars 2027. Min förhoppning är att vi får regeringens förtroende att fortsätta bygga upp ett kunskapsbaserat nationellt stöd som kan bidra till att sänka trösklarna för att arbeta utfallsfokuserat. Att det blir en del av kvalitetsutvecklingsarbete. Det finns mycket kunskap och lärande i kommuner och regioner som jag hoppas en nationell arena kan bidra med att sprida. 

Vi vill också säkerställa att ett nationellt stöd bidrar där det finns ett glapp idag och att vi som myndighet inte konkurrerar med andra aktörers viktiga funktioner.

Stödmaterial med guide, lärande exempel och annat finns på

Folkhälsomyndigheten tar gärna emot återkoppling och utvecklingsförslag på stödet. Mail: utfall@folkhalsomyndigheten.se