Det handlar om att stärka och utveckla det vi redan gör

Under 2021–2022 deltog Region Gävleborg i ett nationellt utvecklingsarbete tillsammans med Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Syftet: att testa MUCF:s modell för rättighetsbaserat ungdomsperspektiv och se hur den kunde hjälpa till att stärka ungas delaktighet i demokratin. Strategen Linnéa Humble var en av nyckelpersonerna i arbetet och svarar nedan på några frågor om arbetet.

Vad är MUCF:s modell – och varför valde ni att testa den?
– Modellen ger en konkret struktur för hur offentliga aktörer kan arbeta långsiktigt med ungas rättigheter och delaktighet. Den handlar om att förstå organisationens behov av att förändra styrning, kunskap och processer så att unga faktiskt får inflytande. Den hjälper oss att göra ungas delaktighet konkret, strukturerad – och möjlig att följa upp.

Hur såg arbetet ut i praktiken?
– Vi startade i liten skala, tillsammans verksamheterna kollektivtrafik och kultur Gävleborg. Med hjälp av MUCF:s självskattningsverktyg kunde vi kartlägga våra befintliga arbetssätt och identifiera luckor. Vi såg att det finns goda initiativ i organisationen – men också stora skillnader mellan verksamheter, och ofta saknas strukturer för att nå de barn och unga som står allra längst från inflytande. Det finns även mycket potential i organisationens naturliga ingångar till delaktighet som; sommarjobb, praktik, brukarråd anpassat för unga, patientnämndens klagomålsfunktion, medborgarförslag, enkätundersökningar och forum för miljöfrågor m.m. Men som ofta blir outforskat eftersom många tror att vi behöver få till något nytt.

Vad har ni lärt er?
– Att det måste få ta tid. Vi kan inte projektleda fram ungas delaktighet – det måste byggas in i det vardagliga arbetet. Och det måste få växa fram utifrån verksamheternas egna förutsättningar. Därför är det avgörande att identifiera de minsta steg som är möjliga att ta här och nu. Även små förändringar kan lägga en stabil grund, som vi kan bygga vidare på allteftersom vi lär oss mer och får bättre förutsättningar. Men det kräver en helhetssyn hos våra chefer om vad inflytande och demokrati för unga handlar om.

– Modellen hjälpte oss också att se att det inte finns ett enskilt arbetssätt som fungerar överallt. Det handlar snarare om att skapa en helhet med många små insatser – olika typer av delaktighet som tillsammans formar ett rättighetsbaserat perspektiv.

Vilken roll spelar ledningen i detta?
– Ledarskapet är helt avgörande. Det krävs en gemensam syn i ledningen på att arbetet är långsiktigt och kräver systematik. Annars riskerar vi att stanna vid enstaka insatser eller felaktiga antaganden om varför ungas inflytande inte fungerar som vi vill. Det gäller att orka hålla fast vid helheten även när förutsättningarna varierar.

Finns det något du särskilt vill lyfta fram?
– Ja, att modellen inte bara handlar om delaktighet – utan om barns rättigheter i stort. Den hjälper oss att bygga mer jämlika verksamheter, som faktiskt lyssnar på målgruppen. Och den visar hur olika nivåer av delaktighet kräver olika mycket av både unga och organisationen. Alla kan inte delta i komplexa beslutsprocesser från början – men vi måste skapa vägar in. Det kan vara enkla saker som sommarjobb, praktikplatser, eller göra det lättare att hitta till medborgarförslag etc. Inte bara för individens egen skull, utan för organisationens skull att få ta del av många olika ungas perspektiv här och nu.

– Det är också viktigt att inte fastna i uppgivenhet för att vi inte har ”allt på plats”. Vi måste våga börja – och ha tålamod.

Vad vill du säga till andra som funderar på att testa modellen?
– Gör det! MUCF:s webbutbildningar och självskattningsverktyg är till stor hjälp. De ger ett språk för det här arbetet – och gör det lättare att se var ni står och vart ni vill. Börja där det finns engagemang och bygg vidare därifrån.