Folkrörelse bygger inte på styrning och utförande
Oskar Andersson, utredare på FoU Välfärd, Region Gävleborg, har som underlag till projektet Gör´t tillsammans tagit fram rapporten Mot ett sammanhållet ekosystem för social innovation som beskriver civilsamhällets villkor, roller och potential för att bidra till utvecklingen av social innovation i Gävleborg. Rapporten lyfter fram strukturella möjligheter och hinder för ett mer hållbart innovationsarbete i samverkan mellan offentlig sektor och civilsamhälle. Vi har träffat Oskar för att höra mer om arbetet han gjort.
Om du kort skulle sammanfatta: Vad det är du gjort?
Jag har intervjuat aktörer i vårt län som på något sätt har kopplats till sociala innovationer: representanter från aktörer inom det civila samhället, främjarorganisationer och samordnare från offentliga aktörer. Intervjuerna har syftat till att få en förståelse för aktörernas olika perspektiv på vad som behövs och vad som saknas idag för att främja sociala innovationer i länet.
Vad har intervjuerna visat?
Att de olika aktörerna agerar utifrån olika logiker som inte alltid matchar behov och förväntningar dem emellan. Det visar sig tydligt i det väldigt starka engagemanget och drivet från både civilsamhällets aktörer och från främjarorganisationerna som offentliga aktörer, med god vilja och intention, ofta möter med höga förväntningar i kombination med en detaljerad styrning.
Vad får det för konsekvenser?
Det offentliga har ofta en tydlig förväntan på vad civilsamhället kan bidra med. När förväntan och resurser finns på ett ställe gör det roll- och maktfördelning väldigt tydlig parterna emellan. Det blir svårt för civilsamhället att själva äga och driva utvecklingsarbetet. Det offentliga har möjlighet att utlysa medel till utvecklingsarbeten de identifierat som viktiga – som en slags beställning av vad civilsamhället kan bidra med. En civilsamhällsaktör som vill bidra i utvecklingsarbetet får lägga all fokus, energi och resurser på att söka dessa medel och genomförandet styrs till den typ av aktiviteter som utlysningen föreskriver. Här någonstans riskerar kraften och drivet hos det civila samhället, själva syftet med verksamheten, att förloras. Folkrörelse bygger inte på styrning och utförande.
Vad krävs för att ändra på det här?
Det krävs en maktförskjutning och en möjlighet för civilsamhället att påverka resurssättning och struktur - vi behöver bli mer jämbördiga parter i samverkan. En god vilja finns, men som offentlig aktör måste vi möta civilsamhällets röster, behov och förutsättningar mer förutsättningslöst och prestigelöst. Med goda intentioner försöker vi använda de verktyg och resurser vi har – men kanske problematiserar vi inte tillräckligt vilka effekter det får? Jag tror inte utmaningen ligger i att stärka civilsamhället utan att erkänna dem som en jämbördig aktör.
Vad ser du som viktigast för att bli mer jämbördiga parter?
Vi som offentliga aktörer kan inte styra kraften i folkrörelsen, men vi kan erkänna den och stötta den, vi kan skifta vårt mindset. Vi behöver gå få från att se civila aktörer som en resurs vi i det offentliga har att tillgå för att nå våra mål, till att istället mötas i dialog kring utmaningar som behöver lösas. Identifiera behov tillsammans, se vad vi tillsammans kan göra, vad vi behöver prioritera.
Vi aktörer behöver öka förståelsen för varandras förutsättningar och styrkor. Det kräver både självrannsakan och en öppenhet för att göra på andra sätt än vi som offentliga aktörer är vana vid. Då kan det offentliga bli möjliggörare och underlätta för aktörerna i det civila samhället att nyttja sin kraft och sitt driv. För att nå dit behöver vi ha en dialog, ställa fler frågor: Vad ser vi att vi behöver stötta i Gävleborg för att utveckla och främja sociala innovationer? Vilka initiativ finns? Vad behöver aktörerna, vad saknar de? Hur kan vi stötta dessa resursmässigt och kompetensmässigt, för att de ska få lyfta själva?
Läs rapporten i sin helhet: Mot ett sammanhållet ekosystem för social innovation