Livmoderhalscancer

Varje år diagnostiseras 450-500 patienter med livmoderhalscancer. Medelåldern är cirka 50 år med stor spridning mellan åldrarna. I stort sett alla fall av livmoderhalscancer orsakas av humant papillomvirus, som är sexuellt överförbara virus. Cirka 90 procent av patienterna behandlas med strålning eller kirurgi med kurativ intention. Femårsöverlevnaden är cirka 73 procent (2014).

Det vanligaste symtomet på livmoderhalscancer är blödningar som inte har med menstruation att göra. I tidiga skeden har man ofta inga symtom alls. Sjukdomen uppstår i livmoderhalsen, och utvecklas oftast långsamt under många år. Det gör det möjligt att upptäcka och behandla cellförändringar i ett tidigt skede. Tack vare den gynekologiska cellprovtagningen är det bara en tredjedel så många kvinnor som får livmoderhalscancer, jämfört med om screeningen inte hade funnits. Sjukdomen upptäcks också i tidigare stadier, vilket gör att fler blir friska.

Det standardiserade vårdförloppet omfattar diagnosen C53.0-9. Cancer in situ omfattas inte. Personer som diagnostiseras med dysplasi utreds inom screeningprogrammet och omfattas alltså inte heller.

Patienter som har koniserats inom screeningprogrammet och diagnostiserats med stadium IA1 uppfyller kriterierna för välgrundad misstanke och ska remitteras till utredning inom det standardiserade vårdförloppet. Utredningen inleds med eftergranskning av PAD. Om stadium IA1 bekräftas avslutas det standardiserade vårdförloppet. Uppföljning och eventuella vidare åtgärder sker då utanför det standardiserade vårdförloppet. Detta motsvarar cirka 20 procent av patienterna.