Jag tycker om textilier. Tror att jag alltid har gjort det. Vackra mjuka tyger som skapar stämningen i ett hem. Gamla mönster, nya mönster och traditionella mönster. Sträva, glansiga, lena och grova, tjocka och tunna. De trygga med mycket känsla av igenkänning från tiden då jag var barn. Doften av nytvättade lakan och våta yllevantar.
I en tid före vår slöjdade man sina textilier av nödvändighet, något som vi aldrig vare sig fått eller har behövt uppleva. Ibland kan jag tro mig sakna den dimensionen av slöjdandet.
Men vi lever nu och jag kan ta del av alla gamla vackra textilier som finns på museer och hembygdsgårdar och väva i samma mönstertradition, med samma material och samma redskap bara för att det är roligt och kanske bevara och föra vidare något från förr.
Distanskursen i vävning på Forsa folkhögskola ger mig möjlighet och kunskaper för att göra det och det är väldigt fint.