Den absolut största festen av dem alla var bröllopet. Med det skulle status och ställning verkligen visas upp för att också befästas inför framtiden.

Det sparades inte på krutet och arbetskraft lejdes in för att baka, dekorera och putsa i flera månader innan det var dags för bröllopsfestligheterna.

De i sin tur varade sedan i flera dagar. Hundratals gäster skulle välkomnas till bröllopsgården, alltid med pompa och ståt. Spelmän ackompanjerade ankomsten med glada toner och till och med den allra första glimten av gården skulle imponera stort. Att snickra och dekorera brokvistarna extra vackert, fantasifullt och frikostigt blev till en helt egen folkkonst i Hälsingland. Alla hade egna detaljer som bara fanns i en viss socken, en brokvist från Järvsö går exempelvis inte att förväxla med en från Alfta. BILD, gamla foton

På självaste bröllopsdagen stod förutom gården förstås bruden i centrum. Hon pryddes i svart klänning, skira pärlor, sidenschalar, pappersblommor och glänsande silver. Hjässan kröntes av en förgylld krona. Efter själva vigselceremonin var det så dags för den allra största händelsen för dagen; stormålet. Mängder av mat serverades alla festdagar igenom, men nu skulle hela härligheten fram! Ostkakor, lutfisk, grynvälling, kalvkött, bärmos, tårta och sviskonsoppa var bara några av godsakerna som serverades på vackra tennfat. Och inte nog med det. I ett brev troligen skrivet runt 1880 från en gård i Järvsö finns en beskrivning av ett kalas som avslutas med: ”Drickat har jag inte nämt det fanns i öfverflöd.”

Det stiliga brudparet var förstås i allas blickfång under middagen. De allra vackraste väggmålningarna markerade de nygiftas plats i salen. Prästen satt närmast och resten av gästerna placerades ut efter rangordning i salen och i angränsande rum, ibland i flera sittningar. Lite senare på kvällen var det fritt fram för de som inte var formellt inbjudna att få komma in i stugvärmen. Först kom byns ogifta bonddöttrar dit. Lite senare kom ”knutarna”, maskerade män som krävde att få se bruden under skojfriska former. Nu var inte social status det viktigaste längre - alla fick komma in och fira.