Tina Mansson Söderlund: ”Dags dra på sig patientluvan”

Tina Mansson Söderlund är ny biträdande hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Gävleborg. Hon har ansvaret för att anpassa vårdens resurser till framtidens behov. Enligt henne är det dags att lämna de högtravande orden om god och nära vård från utredningar och power point-presentationer. Hon vill börja prata om tankar, känslor, nya förhållningssätt och arbetssätt i vårdvardagen.

– God och nära vård är inget projekt som ligger utanpå det dagliga jobbet. God och nära vård är att utföra den vård vi gör i dag, men med ett annat sätt att tänka och arbeta.

Tinas tre ledord

Tina Mansson Söderlund vill lyfta fram tre ledord i utvecklingsarbetet: Vården ska vara personcentrerad, jämlik och resurseffektiv. Ytterligare tre ganska fina ord, men Tina vill förklara dem så här:

– Personcentrerad vård är att fråga patienten: Vad är viktigt för just dig, just nu? Vi har en maktposition som vi måste avdramatisera och se patienten som en kompetent människa och jämbördig part. Inom både vård och omsorg pratar vi ibland med patienter, särskilt äldre, som om de vore barn och det kan faktiskt göra mig vansinnig.

– Tyvärr behandlar vi för många patienter som om de alltid behöver tas om hand, med beslut och planering som sker ovanför deras huvuden. I en personcentrerad vård krävs det mod att våga möta människor där de själva befinner sig i livet. Men det är verkligen dags att ta av sig ”så har vi alltid gjort-hatten” och ta på sig patientluvan i stället, säger Tina Mansson Söderlund bestämt.

– Jämlik vård är för mig att man får det man behöver. Någon behöver fler vårdbesök än en annan och vi måste våga göra olika för olika personer. Jag har själv en kronisk sjukdom och tackar bestämt nej när jag kallas på återbesök utan att ha behov av det. Det är inte den enskilda sjuksköterskans eller läkarens förutfattade meningar om en patientrelation som ska styra, det är varje enskild patients verkliga behov.

– När det gäller resurseffektivitet kan vi konstatera att vården aldrig kommer att bli billigare, bara dyrare. Därför behöver vi lägga upp arbetet så att vi kan räcka till för dem som behöver oss mest, och fundera ut bra lösningar för de övriga.

Ha ett öppet sinne för förändring

Tina Mansson Söderlund menar att chefer och medarbetare nu måste börja prata om kulturförändringen med varandra, med egna ord. Det behövs samtal kring mjuka värden, om synen på vårdarbetet och våra medmänniskor.

– Vid det här laget är vi alla medvetna om att något måste göras för att vi ska klara vården med befintliga resurser. Nu behöver varje enskild person som jobbar med vård i Region Gävleborg ha ett öppet sinne för förändring. Vi sitter alla på varsin liten del av lösningen, säger Tina Mansson Söderlund.

– Så många av oss vågar inte fråga patienterna vad som är viktigt för dem, även om förnuftet säger att lite merarbete med patienten nu kan göra det mycket enklare sen – inte bara för mig själv utan även mina kollegor, säger Tina Mansson Söderlund.

Kopiera lyckosamma arbetssätt

Utvecklingsarbeten i god och nära vårds anda pågår hela tiden i Region Gävleborg. Det största är införandet av en digital ingång till vården, som gör det möjligt för gävleborgaren att triagera sig själv till rätt vårdnivå och vårdprofession.

– Det framställs ibland som om digitala vårdbesök är ett självändamål för oss, och att det försämrar för patienterna som ett kollektiv. Men vi vill ju prata med folk via dator för att det i många fall är praktiskt och ett effektivt verktyg både för läkaren och patienten. Det ger oss ju mer tid till de patienter som vi verkligen behöver träffa fysiskt.

Andra exempel är självmonitorering i hemmet, hälsorum på landsbygden, appar för uppföljning av medicinering och mobil folktandvård vid äldreboenden.

– Vi måste bli bättre på att kopiera lyckosamma arbetssätt. Är det en bevisad succé finns inget att fundera på utom att anamma modellen. När många kan få nytta av ett förbättringsarbete blir andra medarbetare också mer motiverade att lyfta fram ytterligare idéer.

Nöjda patienter ger arbetsglädje

Hur vet vi när vården har blivit personcentrerad, jämlik och resurseffektiv?

– Vi behöver komplettera vår ”pinnstatistik” med andra mätvärden. En sjuksköterska på hjärtmottagningen kan ha fem långa besök som bidrar till att patienten känner sig trygg, tar sin medicin och hyser ett större förtroende för vården. Många återuppringningar, återbesök och akutbesök kan då undvikas. Eller så klämmer man in tio rutinmässiga besök som inte har någon verkan alls på sikt.

– Vi kan inte heller fortsätta att enbart mäta i stuprör för enskilda enheter, om målet är att stuprören ska bort. Vårdmöten med hög kvalitet på en mottagning kan leda till färre vårddygn på en annan. Det kan verka krångligt med kvalitativa undersökningar. Men om resultatet visar att vi har nöjdare patienter så bidrar det till stolthet och arbetsglädje.

Prata om förväntningar och gränser

Vilket är det största hindret för framgång?

– Rädslan för förändring. Att vi inte vågar prova nya arbetssätt, nya arbetsverktyg eller nya sorters samtal med patienten. Så många av oss vågar inte fråga patienterna vad som är viktigast för dem, även om förnuftet säger att lite merarbete med patienten nu kan göra det enklare sen – och inte bara för mig själv utan mina kollegor.

– Patientens svar riskerar ju att medföra arbete som jag varken har tid eller kompetens för. Men det kan vi lösa genom öppna och bra samtal mellan chef och medarbetare om arbetssätt, förväntningar och gränsdragningar. Om det blir bra eller dåligt vet vi ju inte förrän vi testat.