Gertrud Gussander - Sveriges första och alltför okända kvinnliga kirurg

Historiken har inte alltid varit rättvis för många framstående kvinnor i vår historiebeskrivning. Kanske gäller det mest för Gertrud Gussander, Sveriges första kvinnliga kirurg med en fantastisk livsgärning, som tyvärr är alltför okänd för många av oss. Gertrud föddes 1872 i Gammelstilla Bruk, ett järnbruk i dåvarande Torsåkers socken i västra Gästrikland.

Hennes far var Axel Gussander, som år 1858 efter sin far major Per Ulrik Gussander blev ny ägare och bruksherre på Gammelstilla bruk. Om Gertrud Gussanders mor, Ellida Berggren har bara ett fåtal anteckningar hittats.

Första kvinnliga doktoranden inom kirurgi

Gertrud Gussander fortsatte efter avslutad skolgång sina utbildningar på olika platser och kunde 28 maj 1912 disputera sin doktorsavhandling i Lund. Opponent var docenten i kirurgi Gustav Petrén som ansågs vara hård men rättvis. Betyget blev till slut ”godkänd”. I protokollet finns inget som tyder på att Gertrud som kvinna behandlades annorlunda, men det som ändå låg henne i fatet var att hon kom från en icke akademisk bakgrund och att hon också saknade vetenskaplig skolning. Under alla dessa omständigheter var den godkända doktorsavhandlingen en aktningsvärd prestation som den då kvinnliga underläkaren gjorde.

Parallellt med tiden för hennes disputation var hon också var ansvarig för nybyggnationen av ett eget sjukhus på en av henne utvald naturskön plats i mellersta Sverige.

Gertrud Gussander var tredje kvinnan i Sverige som disputerade. Mycket anmärkningsvärt var att hennes avhandling gällde kirurgi, som då var en typisk specialitet förbehållen män. Gertrud blev den första, och för flera år framåt, den enda utbildade kvinnan med doktorsgrad inom kirurgi.

Ekonomiska svårigheter på vägen

Vägen fram till sin doktorsavhandling hade inte varit lätt för Gertrud Gussander. Hennes far, Axel Gussander hade ingen framgång med järnproduktionen i sitt ärvda Gammelstilla Bruk. Någon ekonomisk hjälp till sin utbildning tycks därför inte Gertrud ha fått. Gammelstilla Bruk kom att hamna i betydande ekonomiska svårigheter. Med hjälp av dåvarande godsherren på Särsta Gård i Torsåker, tillika riksdagsman och styrelseordförande i Torsåkers Sparbank, erhöll hennes far Axel ett mycket stort lån i riksdaler (motsavarande ca 500 000 kr) därtill utan föreskriven säkerhet. Trots den dåtida höga lånesumman inställde bruket efter några år sina betalningar och i slutet av 1800-talet gick bruket i konkurs. Konkurrensen från konsul Göransson med hans lyckade bessemermetod för att framställa järn med en högre kvalité blev alltför stor. (Sandvikens Jernverk AB/Sandvik AB )
 
Konkursen fick stora konsekvenser runt om i socknen. Torsåkers Sparbank gick också i konkurs och många i Torsåker, kanske mest bönder och bergsmän, förlorade därmed alla sina besparingar.

Någon ekonomisk hjälp för sin utbildning tycks alltså inte Gertrud ha haft utan arbetade på flera olika sjukhus för sin vidareutbildning. En ofta förekommande arbetsplats var Lasarettet i Kristianstad där hon var tillförordnad underläkare 1910 till 1911. Därefter blev hon biträdande barnläkare vid Göteborgs barnsjukhus och därefter tillförordnad kirurgläkare 1915 vid samma sjukhus. Enligt äldre anteckningar blev hon även utsedd till chefsläkare på Kristianstad lasarett, men enligt dåtida normer var alla så höga utnämningar endast förbehållen män och problemet fick lösas med en lägre meriterad manlig stand-in.

Under de senare av dessa år pågick första världskriget, om detta kom att påverka sjukvårdens utnämningar och verksamhet är okänt.

Gertrud bygger privat sjukhus

En vinterdag 1909 när Gertrud fortfarande arbetade och vidareutbildade sig får fanjunkaren Anders Johan Dahl, ordförande i kommunalnämnden i Gagnefs kommun, ett oväntat besök. Det är Gertrud Gussander som kommer åkande med häst och släde och hennes ärende är att hon vill köpa 10.000 m2 tomt på den udde i Djurås som bildas just där Väster- och Österdalälven rinner samman. Där, på en av de naturskönaste platserna i Dalarna, avser hon att bygga ett eget privat sjukhus. Besöket ger ett bra önskat resultat då Gertrud till en början får arrendera den mark hon avsåg, och senare får hon också köpa den.

Det är här den märkliga historien om sjukhuset Elfgården i Gagnef börjar, och historien om den lika märkliga Gertrud Gussander fortsätter.
 
Anledningen för dr. Gussanders målsättning var kanske att självständigt få arbeta som kirurg i ett eget sjukhus, och för den vackra utvalda platsen fick hon troligen mycket god hjälp av sin mångåriga vän konstnären Ottilia Adelborg som sedan länge bodde i bygden. Sjukhusbyggnaden var planerad i storlek som en dåtida större herrgård, detta föreskrevs också i ett väl formulerat kontrakt med bland annat böter om det inte var färdigställt inom föreskriven tid.

Byggnationen startade och pågick som planerat och var nästan helt färdigställd när allt en mörk novembernatt brann ner i sin helhet.
 
Tillika hade byggmästaren slarvat med att anmäla den försäkring som fanns föreskriven i kontraktet. Efter flera förhandlingar betalades till slut ändå försäkringsbeloppet ut.

Byggarbetet startade om och färdigställdes, och den 12 mars 1912 kunde den första patienten få nödvändig hjälp, det var en man som fått ena handen allvarligt skadad i en hyvelmaskin. Två fingrar fick amputeras och såren syddes utan bedövning. Patienter kom nu till det nya sjukhuset, mest konvalescenter men även akuta sjukdoms- och olycksfall togs emot, troligen med ett kortare uppehåll när Gussander var i Lund och disputerade sin doktorsutbildning. Gertrud Gussanders målsättning hade lyckats. Hon hade fått sin doktorsavhandling godkänd och verksamheten i hennes sjukhus ökade, sjukhuset hade 25 liggplatser för patienter, där fanns också mottagningslokaler, operationsavdelning, kök och en badavdelning.

Överläkare doktor Gussander

Första världskriget 1914-1918 bidrog troligen till att verksamheten minskade, men 1919 kunde den återupptas för fullt med många både lättare och svårare åkommor, med många enklare men ibland också mer avancerade operationer. Som bedövning vid större ingrepp användes eter-narkos. År 1916 blev doktor Gussander även kommunläkare för både Gagnefs och Mockfjärds kommuner.

En röntgenapparat installerades år 1920 och användes för första gången vid en komplicerad lårbensfraktur. År 1925 inrättades även en mycket efterlängtad tandläkarmottagning.

I dalabygden gjorde hon mycket gott, det robusta dalfolket älskade sin doktor som bland annat medverkade till att inrätta en barnkoloni och en badplats just vid Dalälven.
 
Hon benämnde sig ofta som ”riktig överläkare” och hennes överläkarbostad var en välbyggd bostad. Tapetmönstren i bostaden hade ritats av hennes vän sen många år, konstnären Ottilia Adelborg. Bostaden skänkte glans åt bygden och sjukhuset och ”doktorinnan” körde också själv sitt vagn- och/eller slädspann med två vackra svarta hästar. Senare skaffade hon också en egen bil som hon själv körde, dock på senare år kördes den av en chaufför till de regelbundna besöken i Falun där hon hade läkarmottagning två dagar i veckan. Det är känt att hon själv körde alldeles för fort och hamnade ibland bredvid de dåtida smala och dåliga vägarna. Så på Kungliga Biblioteket finns därför en inlämnad patentansökan för hennes egen uppfinning om en anordning som automatiskt skulle sänka bilens hastighet när man vred på ratten i skarpa kurvor.

Doktor Gussander drar sig tillbaka

1936, vid 64 års ålder och efter 24 års verksamhet i sitt eget sjukhus Elfgården, drog sig doktor Gertrud Gussander tillbaka men fortsatte ändå som praktiserande läkare, först i Västerås och senare i Stockholm. Hon hade då också hunnit med studieresor till flera städer i Tyskland och senare till ett flertal platser i Amerika. Det vackra gamla sjukhuset övertogs av Kopparbergs Läns (Dalarnas) Landsting. På samma plats där den gamla sjukhusbyggnaden fanns ligger numer Gagnefs mycket fina vårdcentral och längst ut på den vackra udden där de två älvarna rinner samman, som i dag har fornminnesstatus, finns i dag en liten paviljong.

Under sina sista år levde doktor Gussander med sin 20 år yngre operationssköterska och hjälparinna Edith Jakobsson. Arvet från Gertrud till Edith Jakobsson blev så småningom ”dr. Gussanders fond för barn med handikapp” dessutom finns ännu en fond som benämns ”Gussanders fond för kvinnliga läkare”. Gertrud Gussander gick ur tiden den 5 april 1950 i Enskede-Årsta församling och är begravd på Gamla Kyrkogården i Gävle.
 
Det kanske mest bestående minnet efter Sveriges första kvinnliga kirurgläkare Gertrud Gussander och hennes enastående livsgärning finns kvar som ett färgporträtt som hänger i entrén till Gagnefs vårdcentral, ett annat är också namnet på den nuvarande vägen från vårdcentralen till den vackra udden som heter just: Dr. Gussanders väg. Inte någonstans har jag hittat anteckningar eller noter om att Gertrud Gussander hade fått egna barn, inte heller att hon vid något tillfälle varit gift och äkta maka. Kanske var det just detta och/eller hennes barnlöshet som formade hennes liv och hennes lysande men alltför okända livsgärning. För mig som har sammanställt den här artikeln om denna märkliga kvinna är detta fortfarande ett frågetecken.