Intervju med Eric Jakobsson och Amelia Hjortenhammar

Hur började ni spela era instrument?

Eric: Båda mina föräldrar är musiker och min pappa är tubaist. Redan tidigt visste jag att det var tuba som var mitt instrument och jag började själv spela när jag var nio år gammal. Jag har alltid fascinerats över hur tuban liksom lägger en botten i samspelet med andra instrument. Det är som en duk för de andra klangerna. Men det går också att spela sångbart och lyriskt. Variationen i uttrycket är mycket stor.

Amelia: Min morfar var musiker och mina föräldrar spelade också. När jag var åtta år tittade vi på nyårskonserten från Wien. När trombonen syntes i bild frågade min mamma eller pappa att det där vore väl ett spännande instrument att spela. Det tyckte jag också! Det är häftigt att trombonen är så annorlunda med sitt drag jämfört med andra instrument. Den är också nära rösten och kan skapa både ödesmättade och lyriska stämningar.

När började ni spela ihop?

För två år sedan spelade vi tillsammans i Arméns musikkår. Tycke uppstod – både på det privata och musikaliska planet. Det har betytt mycket att vi har övat mycket tillsammans, att vi funkar så bra ihop.

Vad är så speciellt med kombinationen trombon och tuba?

Först och främst kan man skapa så många olika stämningar. De är ju fundamentet i orkesterns brassklang. Tror det handlar om att det är två mycket övertonsrika instrument som det går att få ut mycket av tillsammans.

Berätta om programmet.

Vi har försökt visa vilken stor bredd den här sammansättningen har. Vi ville också att det skulle både innehålla arrangemang men även originalmusik för trombon och tuba. Över huvud taget kändes det viktigt att skapa variation mellan mer traditionell repertoar och nutida verk. Det är en särskild ynnest att få förbereda och framföra musik tillsammans.

Vad hoppas ni att en publik ska få ut av konserten?

Vi hoppas att det blir en trevlig och varierad musikstund. Här får vi också visa hur solistiska och mångsidiga våra instrument är. För här får vi tillfälle att vara längst fram på scenen närmast publiken. Ofta sitter vi istället längst bak i orkestern.

Ni ska också delta i en workshop med Söderhamns kulturskolas brassensemble.

Det känns otroligt spännande att få vara en förebild för unga musiker. Att de blir inspirerade att fortsätta med sina instrument är mycket viktigt för oss båda.

Framtida planer?

Eric: Vinsten i SIGNAL-tävlingen innebär att jag nästa år ska spela en solokonsert med Gävle symfoniorkester.

Amelia: Jag spelar till vardags i Blåsarsymfonikerna, och till hösten har jag blivit utnämnd att vara ensemblens orkesterprofil. Jag kommer att spela en nyskriven filmmusikinspirerad konsert av Ludwig Hjortenhammar som han tillägnat mig. Jag kommer även att vara solist vid Blåsarsymfonikernas nyårskonserter.

Vi är båda unga, aspirerande musiker som målmedvetet söker uppdrag. Vi hoppas också att kunna beställa och framföra verk för våra instrument av nutida tonsättare.