Barn bearbetar flykt och rädslor i poesins värld

Genom skrivprojektet "Att komma till ön med skatten är inget äventyr" har barn fått bearbeta sina erfarenheter, rädslor och upplevelser genom att skriva poesi. Texterna, som även bearbetats i en teateruppsättning på Folkteatern Gävleborg, finns nu samlade i en färgstark bok fylld med känslofyllda och tankeväckande budskap.

Genom projektets gång har det alltid varit barnens röster som stått i fokus, från början till slut. Med poesins hjälp har barnen berättat för världen om sina tankar och upplevelser av krig, vänskap, flykt, minnen och drömmar. Över 100 barn i åldrarna 6 till 13 år har deltagit. Återkommande för många har varit Medelhavet, den böljande blå sagovärlden, med sina bevarade sagor om en tid som en gång varit och förhoppningsvis aldrig mer kommer åter. 

”Boken har satt fingret på det fantastiska i kulturen, att vi får skapandekraft genom den och att kulturen är välgörande.

En hyllning till barnen

- Omslaget till boken syftar symboliskt sett på barnen som tragiskt nog blev kvar i Medelhavet under flykten från Syrien, det är en hyllning till dem säger Gävles Ungas utvecklingsdirektör Linnea Manzanares.

- Barnen på omslaget är änglar som leker, cyklar, målar och skapar. Vi ville illustrera och återspegla både sorg och allvar men ändå den lekfullhet och hoppfullhet som bara barn kan sätta fingret på. Barn får till de där fantastiska funderingarna som vi vuxna kanske glömt bort hur man kläcker, tillägger Manzanares.

”Barn får till de där fantastiska funderingarna som vi vuxna kanske glömt bort hur man kläcker.

Gör något på riktigt

Linnea berättar om författaren Baree Khalil, som flytt krigets Syrien. Med sin talang för att skriva barnböcker har han inspirerat och väglett barn i kreativt skrivande i både Syrien och nu i Sverige. Barees tidigare erfarenheter av att jobba med barn och att ha skrivarworkshops var grundidén till projektet. 

- Integration genom kultur är en hjärtefråga för mig, det som är så unikt med projektet är att det känns som att vi ganska sällan gör något ”på riktigt” för barn. Oftast hamnar vi i formaliteter, strukturer som genom pappersexercis skapats för barn, där vi gärna vill ha deras inflytande och delaktighet. Något som kan vara ganska svårt att få på gräsrotsnivå. Poesin och texterna går ju inte att skapa utan barnen, det är de som är själva huvudingrediensen, säger Manzanares och fortsätter:

- Främst är det här en bok av barn för barn – men under tiden när texterna växt fram har vi förstått att det är en bok lika mycket för vuxna. Bokens hjärta är sanningssägarna, barnen, och talar för att vi lättare kan identifiera oss genom ett barns ögon – vi blir samtidigt påminda om det fina, vackra och sköra med att vara barn. Boken har satt fingret på det fantastiska i kulturen, att vi får skapandekraft genom den och att kulturen är välgörande.

Foto: Jonas Forsberg.


Utdrag ur boken

”Kära himmel, låt mig ta med stjärnan som jag alltid tittade på därhemma.
Ziad Qasim 12 år

”Den lilla nyckeln till mitt rum var det första jag tänkte på att ta med mig.
Hala Shariba 13 år

”Jag låg i havet och var rädd, men då hände något underligt. Vågorna började höja sig och sjöstjärnor steg upp från vågorna och delfiner och en val. De hjälpte oss. Alla fick resa på valens rygg och han var väldigt snäll. När jag kom till staden blev jag vän med valen.
Hiyam Kaki 9 år