Musik som spänner över olika stämningar, från mörker till sprudlande glädje

Den 17 mars kommer pianisten Stephan Frisk till Hanebo församlingshem. Programmet heter ”Från mörker till ljus” och här berättar Stephan om programmet, hans passion för musiken och vad publiken kan förvänta sig.

Det viktigaste är att man som åhörare känner musikens samlande och kommunikativa kraft, den kommunikation som tar vid där orden inte längre räcker till. Jag hoppas att lyssnarna ska bära med sig en känsla när de lämnar konsertsalen. I det här programmet är min förhoppning att de blir omskakade i början, men går hem med ett leende på läpparna.

Varför en pianoafton?

Pianot är ett instrument, tillsammans med orgeln, som har potential att låta som en hel orkester, som flera musiker som spelar med en kropp. Det är fascinerande hur mycket klang och ljud man kan få ut ur det.

Om programmet

Det är musik som spänner över mycket olika stämningar, från mörker, smärta och ångest till sprudlande glädje. Jag vill försöka fånga många olika sorters känslor.

I Chopins andra pianosonat finns den berömda sorgmarschen, fast här bryter också ljuset in i samma sats mellandel. Finalen är mörk och mycket olik allt annat Chopin skrev. I Ravel finns det självklart ljus – musiken håller till mycket i de höga registren – men jag uppfattar också att stycket har en melankoli. I Bach präglas preludiet av mörker och ångest. Fugan rymmer dramatik fast på ett litet lättare vis. Beethovens ”Månskenssonat” uttrycker mycket smärta.

Mozarts fantasi inleds även den med starka känslor – intensivt, melankoliskt. Verket slutar dock lugnt i dur. I Lisztetyden utmanas den vänstra handen. Jag gillar känslostormarna i stycket, men rymmer även en framåtanda som bär framåt – en kämpaglöd! I Mozarts F-dursonat glittrar solljuset, men här finns även viss dramatik i första satsen.

Du är både pianist och organist, vad är skillnaden?

Det finns intressanta skillnader mellan de två instrumenten. När man spelar piano är det främst anslag som är centralt. Vid orgeln är det istället uppsläppet av tangenten som är viktigast. Det är över huvud taget klangen och hur man varierar den som spelar störst roll för en pianist, medan orgeln behåller samma klang så länge tangenten är nedtryckt. Jag skulle vilja säga att som pianist är jag mer beroende av att lyssna, eftersom klangen är av så avgörande betydelse. Det krävs mer att åstadkomma likvärdiga uttryck på pianot än på orgeln.

Ditt förhållande till annan musik?

Jag spelar inte enbart klassisk musik. Genom min fru, violinisten Sawmya Frisk, har jag fått ett uppvaknande intresse för folkmusik. Att spela den här musiken på instrument som den traditionellt inte förknippas med är spännande – en utmaning!

Söndag 17/3 15.00, Hanebo församlingshem, Kilafors