Jag klarar ju det här

Therese Berggren är Piteå-tjejen som studerade i Umeå och nu genomför sin PTP-period på Barn- och ungdomshabiliteringen hos Region Gävleborg.

- Min PTP-period har gått upp och ner, det har varit blandad svårt och stundtals jättelätt. Jag tycker att man ska vara beredd på att man är helt ny i början. PTP-perioden är oerhört bra eftersom det inte är lika högt tempo och man ska ha tid att reflektera, att komma in i arbetet. Jag har haft min handledare att bolla med vilket har varit väldigt skönt, att kunna diskutera med någon som är erfaren. För mig har det varit jättebra att känna att det inte varit lika hög press på mig under det här året.

Vad har varit bäst hittills under denna period?

- Att det är en sådan variation. Det ingår vissa moment, som att utreda, behandla, arbeta i team och så vidare. På min arbetsplats har det varit stor variation, jag får göra väldigt många olika saker så dagarna och veckorna ser aldrig lika ut. Bland annat gör jag förskoleobservationer, arbetar med barn som har en cp-skada, autism eller utvecklingsstörning, med barn och unga med utåtagerande beteende, håller i föräldrautbildningar och gör utvecklingsbedömningar. Det har helt enkelt varit positivt att ha detta år med en sådan stor variation och många olika delar. Jättebra verkligen! Kollegorna på arbetsplatsen trivs jag också otroligt bra med, det har också varit det bästa under denna period. Vi samarbetar ofta i teamet mellan olika yrkesprofessioner och därför blir kollegorna en viktig del.

En gång i månaden finns det chans att träffa andra som gör sin praktiska tjänstgöring.

- Då händer det att vi lyssnar på någon intressant föreläsare för att få en inblick i andra verksamheter och får träffa andra i samma situation som oss själva. Perfekt tillfälle att ställa frågor och bolla saker.

I augusti 2017 blir hon klar. Efter den tid hon haft på barnhabiliteringen kan Therese tänka sig att fortsätta inom området.

- Samtidigt finns det så mycket att prova på. Jag arbetar gärna med barn, men det vore också spännande att arbeta inom primärvården, mot vuxna på en hälsocentral till exempel. Jag är intresserad av mycket och tycker att många saker vore spännande. Jag får se vad det blir.

Något som Therese kommer att bära med sig från PTP-tiden är den uppenbarelsen hon fick efter ett halvt år på barnhabiliteringen.

- Plötsligt upptäckte jag att jag inte kände mig orolig längre och att jag inte behövde förbereda mig lika mycket för att allt var så nytt. Det blev en vändpunkt för mig. Mina dagliga arbetsuppgifter hade verkligen blivit ett jobb och jag kände att "jag klarar ju det här", som jag har utbildat mig till. Efter det blev jobbet en annan grej, jag tänker inte lika mycket innan utan bara gör det jag ska göra.

Sammanfattningsvis har Therese trivts med friheten som PTP-tiden inneburit.

- Jag tycker verkligen att den praktiska tjänstgöringen är en härlig och positiv grej.