I slutet av mitt arbetsliv skulle det äntligen bli av. Jag skulle ge mig in i den vävda världen. Jag hade sneglat på mina släktingars alster, gått runt i hemslöjdsaffärer och tittat förundrat, avundsjukt på vävda tyger skapade av andra.
Skulle det vara möjligt att förstå hur man väver och skulle jag kunna erövra en sådan kunskap som aldrig har sysslat med tyg?
Nu har jag provat ett tag. Lärt mig ord som dräll, damast och taqueté, jag kan ord som partimönster och stad, flottering och rips. Jag har erövrat ett nytt språk i ett nytt land. Vävlandet.
Här har jag nu befunnit mig det senaste året. Färg, form och mönster har fått ny betydelse i vävens land. Som att göra en matta av egen komposition som passar in just till mina rum, att göra en duk utifrån vårens färger med inspiration från en ”svärmorduk”, att komponera en filt av ull i många färger från växtriket. Jag har erövrat kunskapen att analysera en väv, förstå hur den är gjord och sedan göra själv, så nu kan jag gå från det gamla som tillhört mina släktingar och göra nytt till mina barn.
Att förstå och lära sig nytt, det är livet för mig och inom Forsa Folkhögskola med kunniga lärare så är det möjligt.