Fakta
- Livmoderhalscancer ger i tidiga stadier få eller inga symtom.
- 98 procent av alla fall av livmoderhalscancer orsakas av HPV.
- Gynekologiskt cellprov tas för att upptäcka livmoderhalscancer.
Livmoderhalscancer (cervixcancer)
- Vad är livmoderhalscancer?
- Symtom på livmoderhalscancer
- Hur upptäcks livmoderhalscancer?
- Hur behandlas livmoderhalscancer?
- Tumörstadier vid livmoderhalscancer
- Sex och samlevnad efter behandlingen
- Hur vanligt är livmoderhalscancer?
- Hur ser prognosen ut för livmoderhalscancer?
- Orsaker till livmoderhalscancer
- Rehabilitering vid livmoderhalscancer
- Standardiserade vårdförlopp
- Vart kan jag vända mig?
- Artiklar livmoderhalscancer
Livmoderhalscancer är en cancerform som oftast orsakas av HPV-virus. Den kan förebyggas genom cellprov och HPV-vaccin. Vanliga symtom är blödningar efter sex, mellan mens eller efter klimakteriet. Behandling kan vara operation, strålning eller cellgifter beroende på sjukdomens stadium.
Granskad av: Kristina Elfgren, gynekolog, överläkare, forskare, Karolinska Universitetssjukhuset
Vad är livmoderhalscancer?
Den nedre delen av livmodern kallas livmoderhalsen, cervix. Den del av livmoderhalsen som möter slidtoppen kallas livmodertappen eller portio och den täcks av ett lager celler som kallas skivepitel.
Det är i skivepitelet som livmoderhalscancer oftast uppstår och det är från det man tar prov vid den gynekologiska cellprovtagningen.
Livmoderhalscancer ryms inom begreppet gynekologisk cancer tillsammans med bland annat äggstockscancer och livmodercancer. Sjukdomarna skiljer sig åt när det gäller symtom, behandling och prognos.
Symtom på livmoderhalscancer
Vanliga symtom på livmoderhalscancer är blödningar som inte är kopplade till mensen. Till exempel blödning under eller efter samlag, småblödningar mellan menstruationer eller blödning efter klimakteriet. Andra symtom är smärta vid samlag eller toalettbesök och vattniga eller blodblandade flytningar
Var uppmärksam på
- blödning och ibland smärta under eller efter samlag
- små blödningar mellan mensen
- blödningar efter klimakteriet
- smärta när man krystar på toaletten
- flytningar som är vattniga eller har blod i sig.
Livmoderhalscancer ger i tidiga stadier få eller inga symtom. Många fall upptäcks via screeningprogammet för gynekologisk cellprovskontroll.
Blödning och smärta under/efter samlag
Vid livmoderhalscancer har cellerna i livmoderhalsen förändrats. Det kan göra att slemhinnan blir känsligare och lättare blöder under eller efter samlag.
En del kan också känna smärta under eller efter samlaget.
Små blödningar mellan mensen
Onormala blödningar mellan menstruationer kan vara ett tecken på att något är fel. Det gäller särskilt om blödningarna är oregelbundna eller oförklarliga.
Blödningar efter klimakteriet
Efter klimakteriet bör kvinnor normalt sett inte ha några menstruationsblödningar. Om du blöder efter klimakteriet kan det vara en varningssignal.
Då ska du kontakta en gynekolog för en bedömning.
Smärta när man krystar på toaletten
Livmoderhalscancer kan sprida sig till organ som ligger i närheten. Det kan orsaka smärta när man krystar på toaletten.
Flytningar som är vattniga eller har blod i sig
Onormala flytningar från slidan kan vara ett tecken på livmoderhalscancer. Flytningarna kan vara vattniga, innehålla blod eller ha en ovanlig färg eller lukt.
Flytningar med ovanlig färg eller lukt kan också uppstå på grund av andra orsaker som till exempel en infektion. Därför bör du alltid kontakta vården om du har onormala flytningar.
Läs om gynekologisk cancer i lugn och ro
Få vår broschyr om gynekologisk cancer som praktisk pdf och läs när du har tid.
Genom att skicka din e-postadress samtycker du till att vi behandlar din e-postadress för att skicka information löpande. Läs mer i vår integritetspolicy
Läs om gynekologisk cancer i lugn och ro
Få vår broschyr om gynekologisk cancer som praktisk pdf och läs när du har tid.
Genom att skicka din e-postadress samtycker du till att vi behandlar din e-postadress för att skicka information löpande. Läs mer i vår integritetspolicy
Genom att skicka din e-postadress samtycker du till att vi behandlar din e-postadress för att skicka information löpande. Läs mer i vår integritetspolicy
Hur upptäcks livmoderhalscancer?
Det första steget för att utreda om någon har livmoderhalscancer är att göra en gynekologisk cellprovsundersökning. Via mikroskopisk analys av cellerna kan man se om det finns HPV-virus i livmoderhalsen.
I nästa steg undersöks om HPV-viruset har lett till cellförändringar. Om det finns cellförändringar behöver en vidare utredning göras.
Utredningen fortsätter då med hjälp av en kolposkopi där man tar ett vävnadsprov, en biopsi, från livmoderhalstappen för att göra ytterligare analys.
Om undersökningarna visar att det handlar om livmoderhalscancer behövs en större gynekologisk undersökning, ofta under narkos, som går ut på att ta reda på hur utbredd cancern är.
Man gör också skiktröntgen av lungor och buk och av lilla bäckenet med så kallad datortomografi, PET-kamera och magnetkamera.
Fördjupning undersökningar:
Vid ett gynekologiskt cellprov samlas celler från livmoderhalsen upp. Det görs med hjälp av en spatel eller en liten borste.
Cellerna undersöks sedan i mikroskop, en så kallad cytologisk undersökning. Då går det att se om cellerna är förändrade och i så fall hur stor förändringen är.
Cellerna kan vara normala, lätt förändrade, mer förändrade eller ha utvecklats till cancer. De lätta förändringarna kallas för låggradiga cellförändringar medan de mer förändrade kallas höggradiga cellförändringar.
Om celllprovtagningen visar på höggradiga cellförändringar vill man ofta gå vidare med att göra en kolposkopi.
Kolposkopi är en metod som används för att undersöka livmodertappen. Kolposkopet är ett instrument som ser ut som en slang med ett mikroskop i änden och en starkt lysande lampa.
Med hjälp av kolposkopet får läkaren en bild av slemhinnan som är förstorad många gånger. I samband med undersökningen tar läkaren ett vävnadsprov, biopsi, från området där cellförändringen sitter.
Om analysen av vävnadsprovet visar på cancer görs ofta en magnetkameraundersökning. Det är för att kunna se tumörens utbredning och om den har spridit sig.
Magnetkameran kan med hjälp av starka magnetfält skapa bilder av kroppens inre. Den kan även ge tydliga bilder av kroppens mjukdelar och ämnesomsättning.
När du ska undersökas med magnetkamera får du ligga på en brits inuti en cirkelformad öppning.
En datortomografi kan göras för att se tumörens utbredning och om den har spridit sig.
Undersökningen går till så att du får ligga på en brits som förs in i en cirkelformad öppning i röntgenapparaten.
Strålarna från röntgenapparaten sveper igenom kroppsdelen ur olika vinklar. En dator omvandlar sedan informationen till bilder som visar organen i tunna skivor, skikt. Undersökningen kallas därför ofta för skiktröntgen.
I en del fall kan även PET-kamera användas. PET kan visa tumörers läge i kroppen, men också om det finns dottertumörer (metastaser), som man inte kunde se med andra undersökningsmetoder.
Vid en PET-undersökning förs radioaktiva spårämnen in i kroppen. Efter ungefär en timme får du precis som vid en skiktröntgen ligga på en brist som förs in i en cirkelformad öppning i apparaten.
PET-kameran kan fånga upp den radioaktivitet som sprids till olika delar i kroppen. En större mängd av spårämnet samlas i tumören än i friska celler.
Hur behandlas livmoderhalscancer?
Det finns olika behandlingar för livmoderhalscancer. Vilken behandling som väljs beror bland annat på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av.
I de flesta fall innebär det kirurgiska ingreppet vid livmoderhalscancer att hela livmodern och omgivande vävnad tas bort. Liksom lymfkörtlarna i lilla bäckenet.
Om sjukdomen är mycket begränsad och om kvinnan har en stark önskan om att kunna få barn kan man i vissa fall göra en mindre omfattande operation som är fertilitetsbevarande och kallas trakelektomi.
Då tas nästan hela livmoderhalsen med cancern bort och ett så kallat cerklage, en tråd, sätts in för att hålla ihop den förkortade livmoderhalsen.
Även i dessa fall tas lymfkörtlarna i lilla bäckenet bort.
- Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
- När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.
Trakelektomi sker med en kombination av titthålsoperation, laparoskopi, och operation via slidan.
Det är kvinnor i barnafödande ålder, som har en liten och begränsad tumör och ingen spridning av sjukdomen, som kan vara aktuella för ett sådant ingrepp.
Kvinnor som blir gravida efter att ha genomgått en trakelektomi har ökad risk för missfall eller att barnet föds för tidigt.
Den här fertilitetbevarande kirurgin vid livmoderhalscancer med trakelektomi är sedan hösten 2022 nationellt nivåstrukturerad till Karolinska universitetssjukhuset och Sahlgrenska universitetssjukhuset
Ibland kombineras kirurgi och strålbehandling vid livmoderhalscancer när det vid operation visar sig vara spridning till lymfkörtlar eller dåliga marginaler.
Strålbehandling i kombination med cytostatika är den rekommenderade behandlingen vid större cancrar och då det finns spridning utanför livmoderhalsen.
Syftet med behandlingen är att de celler som delar sig onormalt snabbt ska skadas och dö, medan de friska, normala cellerna ska klara sig.
Vid livmoderhalscancer kan man antingen använda sig av inre eller yttre strålning, ofta används båda.
Vid yttre strålbehandling pågår behandlingen bara i några minuter och man behöver inte ligga på sjukhus.
Yttre strålbehandling ges fem dagar i veckan under fem till sex veckor, ofta i kombination med ett cytostatikum, cellgift, en gång i veckan.
Strålbehandling är smärtfri, men kan ge en del övergående biverkningar som diarré, aptitlöshet, trötthet och ett tillfälligt försvagat immunförsvar.
Vid inre strålbehandling förs en eller flera ihåliga hylsor, så kallade inlägg, in i slidan eller livmoderhalsen. Strålkällor placeras i hylsans hålighet.
Hylsorna får ligga kvar inne i kroppen och stråla ofta ca 10-15 minuter, men tiden varierar beroende på vilken teknik som används.
Behandlingen sker sängliggande i ett strålsäkert rum på sjukhuset. Efter några veckor kan det bli aktuellt med en ny behandling.
Fördelen med inre strålbehandling är att stråldosen i tumörområdet blir hög, medan de omgivande friska vävnaderna får en betydligt lägre stråldos.
Själva strålningen känns inte och strålningen stannar inte kvar i kroppen efter behandlingen.
Biverkningar av den inre strålbehandlingen är framför allt att slidans slemhinnor kan bli torra och sköra.
Täta urinträngningar kan också förekomma. Problemen klingar vanligen av några veckor efter avslutad strålbehandling.
Berätta för din sjuksköterska eller din läkare om dina besvär – hjälp finns att få. Det finns receptfria salvor och oljor som kan användas i underlivet.
Cytostatika är läkemedel som angriper celler som håller på att dela sig. Olika cytostatika stör cellernas delning på olika sätt, därför kombineras ofta flera olika sorter för att få bättre behandlingseffekt.
Behandlingen ges vanligtvis i form av dropp i en blodåder, intravenöst.
Eventuella biverkningar kan vara trötthet, illamående, håravfall, blodbrist och ett tillfälligt försvagat immunförsvar. Många drabbas också av stickningar i fötterna, neuropatier.
När behandlingen är avslutad försvinner besvären. Eventuella neuropatier kan tyvärr kvarstå längre tid.
Orsaken till biverkningarna är att inte bara cancerceller utan också normala, friska celler som delar sig ofta påverkas av läkemedlet.
Cytostatika som ges vid diagnosen livmoderhalscancer ges oftast i kombination med strålning, så kallad konkomittant radiokemoterapi.
Då ges cytostatika en dag i veckan när man samtidigt behandlar med både yttre och inre strålning för att få så god effekt på tumören som möjligt.
Behandlingen varar totalt i cirka 50 dagar och är en botande behandling.
Personliga berättelser & forskning
Tumörstadier vid livmoderhalscancer
De olika stadierna av livmoderhalscancer (cervixcancer) beskriver hur långt sjukdomen har hunnit utvecklas.
Stadium 1A: tumören kan endast upptäckas i mikroskop.
Stadium 1B: tumören är större än i stadium 1A eller kan ses med blotta ögat.
Stadium 2: tumören har spridit sig till övre delen av slidan eller ut i omgivande vävnad utanför livmodern.
Stadium 3: tumören har spridit sig till bäckenväggarna eller till nedre delen av slidan.
Stadium 4: tumören har spridit sig till urinblåsa, ändtarm eller till organ utanför lilla bäckenet.
Sex och samlevnad efter behandlingen
Behandlingen av livmoderhalscancer behöver inte inverka negativt på det sexuella samlivet. Men det behövs både kunskap och lyhördhet.
Tala igenom eventuella problem med din partner och använd gärna den expertis som finns på sjukhuset.
Alla människor har en sexualitet och även om du inte har någon partner för tillfället kan du få dina funderingar och frågor belysta i samtal med sjukvårdspersonalen.
Ta upp den sexuella samvaron igen
De flesta kvinnor som får gynekologisk cancer har passerat den barnafödande åldern. Trots det är det naturligt att känna saknad efter sina äggstockar och sin livmoder.
När det gäller kärlekslivet handlar det kanske mer om känslor än om tekniska hinder.
Torra slemhinnor och förkortad slida kan verka hämmande innan man lärt sig hur man ska göra för att förbereda sig för att ta upp den sexuella samvaron igen.
Plötsliga övergångsbesvär
Yngre kvinnor, som fortfarande menstruerar, kan få plötsliga övergångsbesvär när äggstockarna tagits bort, eftersom de då kommer i klimakteriet.
Vanliga övergångsbesvär är
- svettningar
- blodvallningar
- torra och sköra slemhinnor i underlivet
- humörförändringar.
Även äldre kvinnor kan känna av dessa problem efter behandlingen. Diskutera dina eventuella besvär med behandlande läkare så att ni tillsammans kan komma fram till vilken behandling som kan lindra besvären.
Ändrade avföringsvanor
Många kvinnor kan efter behandling för gynekologisk cancer besväras av kvarstående symtom från tarmen med tätare trängningar eller på andra sätt ändrade avföringsvanor.
Tala med din läkare eller sjuksköterska - hjälp finns att få.
En trygghet i sammanhanget kan vara de kontroller som du med jämna mellanrum blir kallad till.
Det är ett välkommet tillfälle att ta upp de frågor och funderingar du har efter behandlingen.
Hur vanligt är livmoderhalscancer?
Varje år får cirka 550 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer (cervixcancer). Det är hälften av antalet fall jämfört med mitten av 1960-talet.
Minskningen har samband med att kvinnor mellan 23 och 64 år regelbundet kallas till gynekologisk cellprovtagning.
Medianåldern för en kvinna att insjukna i livmoderhalscancer är cirka 51 år och en tredjedel är yngre än 40 år.
Hur ser prognosen ut för livmoderhalscancer?
Tack vare att allt fler kvinnor får behandling i ett tidigt stadium vid livmoderhalscancer, blir de flesta friska och återvänder till ett normalt liv. Prognosen är sämre om sjukdomen är spridd till andra organ.
Men även vid mer avancerad sjukdom går det ofta att hålla sjukdomen under kontroll under en längre tid.
Syftet med behandlingen blir då att symtomen inte ska inverka för mycket på livskvaliteten.
Orsaker till livmoderhalscancer
Vetenskapliga studier visar att mer än 98 procent av alla fall av livmoderhalscancer orsakas av humant papillomvirus, HPV, som sprids via sexuell kontakt.
Mer än 90% av HPV-infektionerna läker ut av sig själv och mindre än en tusendel av infektionerna som återstår utvecklas till cancer. Cancer är alltså en ovanlig komplikation till en mycket vanlig virusinfektion.
Vissa av HPV-typerna, till exempel HPV 16 och 18, har en något högre risk att bli kvar.
Numera finns vaccin mot HPV som erbjuds via vaccinationsprogrammet för barn. Med god vaccinationstäckning bland pojkar och flickor är det i framtiden möjligt att utrota den här cancerformen.
Rökning och upprepade underlivsinfektioner är två andra viktiga faktorer som ökar risken att drabbas av livmodercancer.
Rehabilitering vid livmoderhalscancer
Redan när du fått besked om att du har livmoderhalscancer bör sjukvården sätta igång planeringen av din rehabilitering, så att du efter genomgången behandling kan leva ett så bra liv som möjligt, både kroppsligt och själsligt.
Din kontaktsjuksköterska har ansvar för att planera och samordna din rehabilitering.
Läs mer om cancerrehabilitering
Det här kan du göra själv
- Bäckenbottenträning kan minska eller bota besvär både vid urin- och avföringsinkontinens.
- Blåsträning kan hjälpa dig om du ofta känner dig kissnödig, men bara kissar små mängder, mindre än två deciliter.
- Om du läcker urin kan det vara bra att hålla koll på hur mycket du dricker och när på dygnet. Be om att få träffa en dietist om du behöver vägledning.
Läs mer om bäckencancerrehabilitering
Standardiserade vårdförlopp
Inom svensk sjukvård finns så kallade standardiserade vårdförlopp (SVF) för en rad olika cancerdiagnoser. Livmoderhalscancer är en av dem. SVF är en plan för vilka undersökningar som ska göras och hur snabbt det ska gå från misstanke om cancer till start av första behandling.
Syftet med SVF är att minska onödig väntan och ovisshet för den som är drabbad.
Läs om standardiserade vårdförlopp för livmoderhalscancer
Vart kan jag vända mig?
Har du frågor och funderingar om cancer är du varmt välkommen att kontakta oss på Cancerlinjen.
Linjen är bemannad av legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård.
Ring 010-199 10 10 eller skicka ett mejl till Cancerlinjen.
Patientföreningar:
Nätverket mot gynekologisk cancer
Lyssna på vårt podcastavsnitt om livmoderhalscancer
Podden Glöd: Han har en plan för att utrota livmoderhalscancer – med cancerforskaren Joakim Dillner
Efter cancerbeskedet
Att få ett cancerbesked kan vara svårt. Det är vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. För många kan det vara skönt att dela sina tankar med andra eller få veta hur andra har hanterat känslorna.
Praktiska råd efter cancerbeskedet
Efter cancerbeskedet finns det också praktiska saker som måste tas om hand. Det kan handla om allt från sjukskrivning och ekonomi till hjälpmedel och rättigheter.
Få praktiska råd efter cancerbeskedet
Kontaktsjuksköterska
Efter ett cancerbesked har du rätt till en kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan är med och samordnar vården, hjälper dig att veta vad som händer och fungerar som en central kontaktperson för dig som är sjuk och för närstående.
Vad gör en kontaktsjuksköterska?
Stöd till närstående
För de som är närstående till någon som är sjuk kan det vara skönt att lära sig mer om sjukdomen och få tips och råd på hur man kan stötta.
För dig som är närstående till någon med cancer
Källor:
Kunskapsbanken, RCC
Kunskapsbanken är ett kunskapsstöd för cancervården med alla nationella vårdprogram, standardiserade vårdförlopp (SVF) och Nationella regimbiblioteket från Regionala cancercentrum.
Kunskapsbanken, Regionala cancercentrum
Cancerfondens expertråd
Cancerfondens expertråd består av docenter, professorer, överläkare, diagnosansvariga och specialister inom onkologi, hematologi, kirurgi, gynekologi, urologi och dermatoskopi som faktagranskar våra texter.
Internetmedicin.se
Internetmedicin är en kunskapsdatabas för läkare med översikter för diagnostik och behandling av sjukdomstillstånd.
Allt om gynekologisk cancer
Statistik gynekologisk cancer
Till forskarna som söker svar
Vad är livmoderhalsen?
Livmoder, äggledare och äggstockar utgör kvinnans inre könsorgan. Livmodern (uterus) är belägen bakom urinblåsan. Till formen och storleken påminner livmodern om ett litet päron.
Den slemhinna som täcker livmoderns inre väggar kallas för endometriet och det är här cancer i livmoderkroppen kan uppstå. Den nedre delen av livmodern kallas livmoderhalsen (cervix).
Längst ner finns livmodertappen (portio), som täcks av skivepitelceller. Det är i skivepitelet som livmoderhalscancer oftast uppstår. Här tar man prov vid den gynekologiska cellprovtagningen. Cellerna i livmoderhalskanalen är av typen cylinderepitel (körtelceller).
Artiklar livmoderhalscancer
Hittade du informationen du sökte?
Om cancer
