Månadens fotografi, december 2017: Lucia på lasarettet

”Präster och sjuksköterskor borde tjäna gratis”.

Så skrev Alfred Nobel i ett brev daterat 1896 efter att en sjuksköterska kontaktat honom och frågat om han ville bidra med medel till en pensionskassa för sjuksköterskor. Då uppfattades sjuksköterskeyrket fortfarande som ett kall och Nobel var knappast ensam om sin åsikt. 1800-talets sjuksköterskor hade inte så många andra val än att söka stöd hos tidens förmögna människor. Sjuksköterskorna tillhörde en yrkesgrupp där många ofta var ogifta och hade väldigt låga löner. Det fanns inte heller några pensionssystem som kunde trygga deras tillvaro efter pensionen vilket gjorde deras situation ännu svårare eftersom sjuksköterskorna ofta bodde på lasaretten under hela sina yrkesverksamma liv men vid pensionen blev tvungna att söka bostad på annat håll.

Sjuksköterskorna var inte ensamma om att bo och verka nästan hela sina liv på sin arbetsplats. Tack vare bevarade fotografier, lönelistor, ritningar, anställningsavtal med mera vet vi idag att många landstingsanställda bodde på sin arbetsplats. Lärare och lärarinnor vid Västerbergs, Forsas och Bollnäs folkhögskolor bodde på skolområdet och på gamla Hudiksvalls lasarett och kurhus bodde sjuksköterskan vägg i vägg med sjuksalarna. På Gävle lasarett byggt år 1887 bodde personalen bland annat i vindsvåningarna medan lasarettsläkaren hade egen villa på lasarettsområdet. I anslutning till läkarvillan fanns en väl tilltagen trädgård med fruktträd, bärbuskar och bersåer. Det fanns också en vacker trädgård i anslutning till den röda tegelvillan där sysslomannen och underläkaren bodde med sina respektive familjer. Tegelvillan står kvar än idag och fortfarande kan sysslomannens barn berätta om hur det var att växa upp på lasarettsområdet och att som barn leka och cykla i lasarettets kulvertar. Det var inte bara sjukvårdspersonal som bodde på lasarettsområdet utan även husmor och vaktmästare bodde i anslutning till lasarettet. Även portvakten bodde med sin fru i portvaktarstugan vid lasarettets entré.

Kanske var det just därför att det inte fanns någon tydlig skiljelinje mellan arbetsplats och bostad som gjorde att man förr i tiden lade så stor vikt vid att julpynta sina lasarett. Tack vare alla de bevarade berättelserna och fotografierna i regionarkivet kan vi få en inblick i hur en jul på lasarettet kunde se ut i början och mitten av förra seklet. Vi vet att salarna pyntades med levande ljus och julgranar prydda med svensknorska unionens flaggor. I personalrummet intill operationsavdelningen stöpte sköterskorna ljus och då fick inte biträden vara med. I köket bakade man julbröd och bryggde julkaffe. På julaftons morgon samlades personalen för julbön och därefter följde långdans som gick runt på alla avdelningar. I täten dansade tomten, sedan sjuksköterskorna och personalens barn. De sjuka barnen på lasarettet fick dessutom besök av jultomten. Lasarettsläkare Lindström ömmade alldeles särskilt för lasarettets små patienter och han gick runt till varje barn och delade ut små julklappar som förhoppningsvis var en tröst för de som fick spendera julafton i en sjukhussäng.

En annan tradition var att Lucia kom till lasarettet och Månadens fotografi föreställer Gävle lasaretts Lucia år 1929. Faktum är att man detta år hade två lucior och på baksidan av fotografiet har någon antecknat ”Luciatåg vid kirurghissen 1929. Brudar är eleverna Astrid Flink och Ellen Bellander”. Nog är lokalen mycket lik det vi idag känner till som pelarsalen i Gävle sjukhus 100-årshus?

Känner du till något mer om bilden? Står Lucia framför hissen i 100-årshuset? Känner du igen någon på bilden? Skriv i så fall gärna till regionarkivet och berätta mer.

God jul och gott nytt år önskar regionarkivet

regionarkivet@regiongavleborg.se  eller
sandra.soderman@regiongavleborg.se

Postadress
Region Gävleborg
Regionarkivet
801 88 Gävle