Nationella minoriteter

Under 1900-talet, parallellt med världskrig, övergrepp och folkmord, växte en internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter fram genom FN. Syftet är att skydda etniska, religiösa och språkliga minoriteter i olika länder. Den svenska Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk är en del av detta ansvar.

Vad är nationella minoriteter?

Sverige har formats av människor som under tusentals år har flyttat in, ut och runt i landet. Språk, religioner, vanor och tänkesätt har mötts och blandats. Genom århundradena har större och mindre folkgrupper skapats, bland annat de som idag utgör Sveriges nationella minoriteter. På olika sätt har de utsatts för kränkande och nedvärderande behandling, av både staten och enskilda.

Under 1900-talet, parallellt med världskrig, övergrepp och folkmord, växte en internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter fram genom FN. Syftet är att skydda etniska, religiösa och språkliga minoriteter i olika länder. Den svenska Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk är en del av detta ansvar.

Målet är att ge individer inom de nationella minoriteterna möjlighet att på samma villkor som andra medborgare få tillgång till mänskliga rättigheter och friheter. Det görs genom att förbjuda diskriminering, stödja språk och kultur samt öka gruppernas inflytande över sina egna angelägenheter. Lagen föreskriver också att minoriteterna ska bli mer synliga i samhället, som ett erkännande av deras både historiska och nutida betydelse i vårt land.

Vilka är de nationella minoriteterna och vilka språk talar de?

I Sverige räknas samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter. Enligt FN:s definition är samerna dessutom urfolk. De nationella minoritetsspråken är samiska, jiddisch, romani chib, finska och meänkieli (tornedalsfinska).

Vad innebär lagen och vad är det för skillnad på ”Grundskydd” och att vara ”förvaltningsområde”?

Kommuner ska främja de fem nationella minoriteternas möjligheter och kultur i Sverige.

Grundskydd

Minoritetslagen har ett antal allmänna bestämmelser som också benämns som grundskydd. Grundskyddet innebär att lagen gäller hela landet och omfattar samtliga fem nationella minoriteter. Grundskyddet regleras i minoritetslagens inledande paragrafer som slår fast att:

  • förvaltningsmyndigheter ska när det behövs på lämpligt sätt informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt denna lag (3 §)
  • det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken (4 §, även 8 § i språklagen)
  • det allmänna ska främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige (4 §)
  • barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt (4 §)
  • förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor (5 §).

Förvaltningsområde

I förvaltningsområdena finns ett förstärkt skydd för samiska, finska respektive meänkieli. Där har enskilda bland annat rätt att använda minoritetsspråket i sina kontakter med myndigheter och att få tillgång till förskoleverksamhet och äldreomsorg på minoritetsspråket. Kommuner, landsting och regioner i förvaltningsområden får statsbidrag för att täcka de extra kostnader som lagstiftningen kan medföra. 

Region Gävleborg är sedan december 2010 del av det finska förvaltningsområdet. Det medför rättigheter för den sverigefinska befolkningen som är bosatt i region Gävleborg enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk, som trädde i kraft 1 januari 2010. 

I Region Gävleborg är Gävle kommun, Hofors kommun, Söderhamns kommun och Sandvikens kommun ett finskt förvaltningsområde. 7-10 % av länets befolkning beräknas vara sverigefinnar i 1-3 generationen. 

I dessa kommuner har enskilda rätten att använda sitt språk vid muntliga och skriftliga kontakter med förvaltningsmyndigheter. 

Förvaltningsmyndigheten är skyldig att på begäran ge en skriftlig översättning av beslut och motivering. Myndigheten kan bestämma särskild tid och plats där service ges.

Förvaltningsmyndigheten ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskap i minoritetsspråket.

Som finskt förvaltningsområde arbetar Region Gävleborg bland annat med att:

  • Operativt hjälpa sverigefinnar i kontakten med Region Gävleborg. Direktnummer som även kan nås via växeln.
  • Information om aktuella händelser i Region Gävleborg på finskspråkig webbsida
  • Ha ett samrådsmöte med sverigefinska representanter minst en gång per år.