Karin Mohss, elevassistent vid Forsa Folkhögskola, Kerstin Bergroth, lärare vid Forsa Folkhögskola och Ulrika Östlund, forskningshandläggare vid CFUG. Saknas på bilden gör Ulla Johansson, numera pensionerad arbetsterapeut vid Region Gävleborg.

Unikt forskningsprojekt på Forsa folkhögskola

På Forsa folkhögskola finns sedan början av 1990-talet en kurs för personer med afasi, Specialkurs för personer med afasi. Kerstin Bergroth, Karin Mohss, Ulla Johansson och Ulrika Östlund har i sin forskning tittat närmare på vad kursen har för betydelse för den enskilde deltagaren och deras partners.

- Vi tycker att det är viktigt att personer som drabbats av afasi ska kunna vara delaktiga i samhället samt få förbättrade levnadsvillkor. Kan vår forskning i förlängningen bidra till detta så är det naturligtvis bra, säger Kerstin Bergroth.

Hon berättar att kursen riktar sig till personer med en förvärvad hjärnskada som påverkar de språkliga funktionerna. Den dominerande orsaken till afasi hos kursdeltagarna är stroke. 

- För att söka till kursen ska medicinsk rehabilitering vara avslutad och vid kursstart har vanligtvis 8-18 månader passerat efter strokeinsjuknandet, förklarar Kerstin Bergroth.

De flesta deltagarna finns i åldersspannet 45-65 år.

Intervjuer med kursdeltagare och partners

Forskningsprojektet tog fart i slutet av 2016. Sammanlagt har fem före detta kursdeltagare och deras partners deltagit.

- Jag och Karin har utfört intervjuer med var och en vad dem. Till vardags arbetar vi på Forsa folkhögskola, som lärare och elevassistent på afasikursen. Det har varit en fördel. Vi känner kursdeltagarna väl och vet vad de har för varierande svårigheter med att tala, förstå tal, läsa och/eller skriva, berättar Kerstin Bergroth.

- Jag skulle vilja påstå att Kerstin och Karins erfarenheter av att kommunicera med någon som har afasi har varit en förutsättning för att vi skulle kunna genomföra intervjuerna, fortsätter Ulrika Östlund, forskningshandledare på vid Centrum för forskning och utveckling (CFUG) – en förvaltning inom Region Gävleborg som har till uppgift att stimulera till ökat forsknings- och utvecklingsarbete.

Intervjuerna har genomförts i hemmet och varat i cirka en timme.
- Det som gör vår forskning unik är att kursdeltagarna själva får vara med och berätta om sina erfarenheter av afasi. Det är annars ganska ovanligt. Hur ser livet ut för personer som drabbats av afasi? Och hur ser livet ut för deras livskamrater? När den akuta vården och den efterföljande rehabiliteringen genomförts, vad gör man då? är några av de frågeställningar som vi har ställt oss, berättar Kerstin Bergroth.

Gränsöverskridande samarbete

Karin Mohss nämner att forskningsprojektet bygger på samarbete mellan de olika forskarna.
- Det har till exempel varit väldigt värdefullt att ha med Ulrika och Ulla. De har stor kunskap när det kommer till genomförandet av en forskningsstudie, säger Karin Mohss.

Nu är man i full färd med att analysera resultatet.
- Det vi kan se är att afasi innebär en stor förändring, för den drabbade, men även närstående. Det kan vara väldigt tufft. Till en början får den drabbade tillgång till sjukvård och rehabilitering, men därefter är det många som känner sig lämnade ensamma, säger Ulrika Östlund.

I sin forskning vill de även få ökad förståelse för hur kurser som den på Forsa folkhögskola kan fungera som stöd för personer som drabbats av afasi.

Mer information:

Specialkurs för personer med afasi