Vävsöm – ett broderi som var lätt att bära med sig

Vävsöm kallas ett trådbundet broderi som sys i plattsöm eller med förstygn av olika längd, på en botten av tuskaft eller panama. Vanligtvis träs mönstret i antingen varp- eller inslagsriktning, men undantag finns. Mönstren kan i princip göras i en vävstol, samtidigt som man väver bottentyget.

Ett broderi var lätt att bära med sig och kunde ibland kombineras med utomhusarbeten. I en beskrivning över Öland av P. Åhstrand från 1768, berättas att kvinnorna på norra delen av ön fick sköta både åkrar och kalkugn. De hade då ofta en stickning eller ett vävsömsbroderi med sig.

Högsta mode i städerna

När Handarbetets Vänner (HV) startade sin verksamhet i Stockholm 1874, vände man sig till borgerliga kvinnor i stadsmiljö. Där saknades i regel vävstolar och även kunskap att väva, men det ingick i uppfostran att lära sig brodera. Allmogevävnader var högsta mode i välbärgade hem vid sekelskiftet 1800 – 1900.

Utbredning

På Island, men även i Norge och Sverige, finns föremål i vävsöm bevarade från medeltiden. De flesta föremålen är dock från 1700-talet och framåt. Det finns likheter i många av mönstren, både här i Europa och i Sydamerika. En del kan förklaras av teknikens begränsningar och kanske med den europeiska kolliniseringen i Sydamerika.