Adrian Jones, bild lånad från Facebook.

Adrian Jones berättar om Nybyggnan

Den 22, 23 och 24 mars kommer Nybyggnan till tre platser i länet. Här berättar kompositör och stråkmusikern Adrian Jones, om samarbetet med Daniel Reid, folkmusik i kammarmusikformat vad publiken kan förvänta sig.

Själva idén till verket är Daniels. Han har länge velat spela tillsammans med en stråkkvartett. Det är en sättning som fungerar, där saxofonen aldrig blir dränkt av stråkarna. För mig som tonsättare är det också en spännande klangkombination att arbeta med. Verket bygger på ett antal folkmusikaliska teman och motiv, grundstommar som jag dock komponerat själv. Teman återkommer genom verket, fast de ändrar rytm och karaktär. Verket har tydlig utgångspunkt i den nordiska folkmusiken, men presenteras i kammarmusikformat.

Som ensemble har vi nästan alla folkmusikerbakgrund, men samtidigt är vi också utbildade inom konstmusiken. Det är en förmån att få arbeta med artister som spelar rent och ihop och dessutom kan framföra musiken med sväng.

Hur har samarbetet med Daniel gått till?

Musiken har jag skrivit med honom i åtanke, så hans åsikter har varit viktiga. Under arbetets gång har han kommit med olika slags tankar om verket. Ofta handlar det om rent praktiskt frågor, som att en viss passage inte fungerar att spela under så lång tid i ett högt register. Vid andra tillfällen har han undrat om det inte skulle passa med mörk och långsam musik på ett särskilt ställe i verket. Det är förslag jag självklart har försökt tillgodose. Daniel har också längre kadenser och fria improvisationer i verket. Annars har jag varit helt självständig i mitt komponerande.

Vilken publik vänder ni er till?

Utgångspunkten är min och mina kollegors önskan att hitta nya kanaler för folkmusik. Det ska bli intressant att möta en kanske helt ny slags publik som är mer vana att lyssna till traditionell klassisk musik. Vi känner oss litet grand som missionärer när det gäller den svenska folkmusiken.

Vad är det som gör folkmusiken så speciell?

Det som gör folkmusiken speciell, den nordiska i alla fall, är att redan melodin – fröet är så rikt – rymmer det mesta. Folkmusik är i de flesta fall låtar att dansa till. Den äldre folkmusiken med ursprung bland annat i fäbodmiljön är dock betydligt mer avskalad, för enstaka instrument eller sångröst. Där är det melodin, utan tydlig puls, som är grunden ur vilket allt blommar. Det är naket och ursprungligt, som den musikaliska essensen, och det uppskattar jag mycket.

Är det viktiga att blanda genrer?

Man brukar tala om genreöverskridande som något att eftersträva. Jag tycker själv att ordet genre är mindre intressant. Det handlar istället om att hitta ett gemensamt uttryck. Inom folkmusiken av idag gillar man att experimentera, men det är inte riktigt så enkelt som att prata om konservativa och framåtsträvare. För att våga tänka framåt krävs att man är trygg, har en grund att utgå ifrån. Jag försöker sätta en personlig prägel på mitt skapande utan att begränsa mig.

Konserter:

  • Fredag 22 mars 19.00 Solhuset, Ljusdal
  • Lördag 23 mars 16.00 Lyran, Storvik
  • Söndag 24 mars 18.00 Norrtullkyrkan, Söderhamn