April, påsklov och vårvinteraktiviteter


Foto: Bertil Norberg

När landstinget grundades år 1863 skulle det fortfarande dröja många år innan hälso- och sjukvård blev de områden som gemene man framför allt associerade landstinget till. Då, i början, hanterade landstinget framför allt regionala utvecklingsfrågor och på så sätt kan man säga att det nya Region Gävleborg med sitt utökade regionala utvecklingsansvar delar många visioner och framtidsmål med det ursprungliga landstinget från 1863.

Det Gävleborg som ledamöterna i det första landstinget fick på sin lott att utveckla var dock ett helt annat län än det vi känner idag. Stora delar av länet var skog- och ödemark och det var långt mellan byar och städer. Till Gästrikland hade man bara ett fåtal år tidigare fått Gävle-Dala Järnväg vars syfte var att knyta samman industrierna i Dalarna och Gästrikland med hamnstaden Gävle. Ostkustbanan däremot, järnvägen mot Hälsingland och länets norra del, var fortfarande inte anlagd.

Hälsingland var en utpräglad skogs- och jordbruksbygd och det var endera sjövägen eller med hjälp av häst och vagn man tog sig dit och därifrån. År 1863 var folkskolan fortfarande en ny företeelse så bildningsnivån var låg och många var inte läs- och skrivkunniga. Riktiga sociala skyddsnät existerade inte utan gamla, sjuka och fattiga var beroende av anhörigas omsorg. Möjligen kunde de riktigt utsatta hamna i en lokal fattigstuga om någon sådan fanns.

Detta var en tid då man inte hade vare sig telefon eller elektricitet. Timmer flottades fortfarande i älvarna, träpatroner tjänade förmögenheter och de växande sågverken och järnbruken lockade till sig allt fler fattiga arbetarfamiljer. Spetälska och tuberkulos drabbade människor på såväl landsbygden som i städerna och det tunga arbetet i industrierna var tungt och ofta väldigt farligt.

Det var inte självklart att vård fanns att få för de som drabbades av sjukdom eller skadades i arbetet då hälso- och sjukvården inte på långt när var så utbyggd och organiserad som den är idag. Ofta var det ägarna av industrierna som i privat regi anlade små sjukstugor som en förmån till arbetarna med familjer. Så var även fallet i till exempel Ljusne i södra Hälsingland där sjukstugan anlades med stöd av grevinnan Wilhelmina von Hallwyl. Dock var det inte sjukstugebygget i Ljusne som hon blev mest känd för utan istället för sitt påkostade palatsbygge i Stockholm...

Det var med andra ord ett län i behov av samhällsutveckling och modernisering som det första landstinget fick ansvar för på det första sammanträdet hösten år 1863. Några av de tidiga frågorna och besluten handlade om att dika ut myrar och utrota kråkor som ansågs vara skadedjur. Senare inrättade man skolor, barnhem och lasarett, verkade för byggandet av ostkustbanan samt bidrog med medel till fattigvård och äldreomsorg.

Mindre än ett sekel senare var länet ett helt annat och det syns tydligt i arkivet efter Hälsinge-Gästrike turistråd som finns bevarat i landstingsarkivet idag. Turistrådets arkiv innehåller fotografier från bland annat 1940-talet som visar att vid den tiden kunde man börja locka turister till ett län som moderniserats i en rasande fart men som ändå kunde stoltsera med bevarade naturmiljöer och en spännande kulturhistoria.

Fotografierna visar idrottande människor i ändamålsenliga kläder som i typisk hurtig 1940-talsanda hastar förbi på skidor eller cykel. Plötsligt kunde fotograferna visa turisterna att man inte behövde resa till fjällvärlden under helger och påskledigheter utan man kunde ju faktiskt leva fullgott friluftsliv även här i Gävleborg!

I en bevarad reklambroschyr från samma tid står det att man på ett pensionat i Hälsingland kunde hyra ett rum med helpension för 4 kronor och 50 öre per natt. Pensionatet kunde även erbjuda besökarna "elljus, radio och trafikbil i grannskapet".

I broschyren står även: "Resande från Stockholm ha bästa förbindelse med dagtåget kl. 10 med direkt Sveg-vagn. Under för och eftersäsongen anordnar Statens Järnvägar så kallade billighetsresor, då även de lägre pensionatspriserna tillämpas. Hälsingland har hittills legat ganska obeaktat av den turistström, som från andra delar av landet, särskilt från städerna, sökt sig ut till de norrländska bygderna för att leva några dagars eller veckors stärkande och härdande friluftsliv eller i en vacker, stämningsfylld natur hämta vila och vederkvickelse från vardagens jäkt.Anledningen är kanske främst den, att hälsingarna själva inte gjort stort väsen av sitt landskaps lämplighet som turistlandskap. På sistone har Hälsingland upptäckts. [...] För den som önskar vila och vederkvickelse erbjuder Hälsingland såväl vinter som sommar lämpliga tillflyktsorter.Det friska skogsklimatet och den höga, rena luften äro en hälsokälla för slitna nerver och en trött fysik".

Månadens fotografi föreställer en sådan "stärkande och härdande" friluftsutflykt som länet efter mindre än ett sekel av intensiv men varsam modernisering plötsligt kunde erbjuda turisterna. Kanske hoppades de turismansvariga även på att alla nya skolor, sjukhus, tågförbindelser och arbetstillfällen skulle kunna locka en och annan turist till att bosätta sig permanent.

Känner du till något mer om bilden? Förmodligen är fotografiet taget någonstans i Järvsö-trakten men stämmer det verkligen? Vilka är personerna i bild och var är de på väg? Skriv gärna till landstingsarkivet och berätta mer.

E-postadress

landstingsarkivet@regiongavleborg.se eller sandra.soderman@regiongavleborg.se

Postadress

Region Gävleborg
Landstingsarkivet
801 88 Gävle