Till startsidan

Vad händer hos patologen?

Till patologen kommer alla vävnadsprover allt från små biopsier och hudar till hela organ. Här behandlas proverna genom att de skärs ut i mindre bitar och läggs i kassetter som dehydreras under natten. Sedan bäddas vävnaden in i paraffin, detta för att man ska kunna snitta vävnaden till omkring 4 mm tunna bitar som motsvarar 4 tusendelsmillimeter. Tillverkade snitt fångas upp med pensel och placeras på objektglas. Objektglasen med vävnadssnitt färgas för att man ska kunna se bland annat cellkärnor och cytoplasma i mikroskop.

Biomedicinska analytiker arbetar med olika färgningsmetoder beroende på vad som i preparatet skall bli synligt i mikroskopet. Många patientfall kräver ytterligare färgningar för att bestämma typ av tumör, vad den kommer ifrån samt vilken behandling som fungerar.

När vävnaden gått igenom hela processen scannas den sedan in av ett digitalt mikroskop. Bildfilerna läggs på gemensam server och kan sedan nås av patologen via en dator för diagnos.  Hela processen kan närmast beskrivas som ett hantverk.

ExDIN – ett digitalt steg för lika cancervård

Snabbare diagnoser med högre kvalitet för patienter med misstänkt cancer. Det ska projektet ExDIN som Region Gävleborg deltar i sen några månader tillbaka möjliggöra. - Tanken med det här att man ska kunna jobba mot målet att få en mer likvärdig vård, säger Gordan Maras, ST-läkare, klinisk patologi och cytologi, Region Gävleborg.

Det är full aktivitet på enheten för klinisk patologi och cytologi. Här jobbar läkare och biomedicinska analytiker tätt ihop. Det är hit alla vävnadsprover kommer, allt från små biopsier och hudar till hela organ. Ett exempel på prover som kommer hit för bedömning är de cellprov som alla kvinnor mellan 23 och 49 år kallas till.

Lösningen heter ExDIN

Region Gävleborg är ett av åtta landsting och regioner som är med i ExDIN projektet. Projektet är ett nationellt projekt vars syfte är att bygga upp ett nätverk för att skicka digitala bilder mellan olika patologer, det vill säga digital diagnostik av cancer. Tack vare ExDIN-projektet kan nu proverna skickas digitalt till andra patologer.

- Här ligger vi verkligen i framkant! Vi ligger långt fram när det kommer till digitalisering av patologi, säger Irené Silverlo, vårdenhetschef vid klinisk patologi och cytologi.

Nära till specialister

Fördelarna med digital patologi är många, dels kan sjukhusen vid högt tryck snabbt skicka proverna till en patolog i en annan del av landet för att få hjälp med diagnostiseringen. En annan fördel är att specialister blir tillgängliga i större grad och snabbare vilket också medför bättre diagnos och behandling för patienten.

- Förhoppningen är att det här ska ta fart ganska snart. I Gävle är vi få patologer på plats och vi som är här har en allmän inriktning. Vi är väldigt beroende av patologer med specialistinriktning. Förhoppningen är att vi ska nå dem lättare genom projektet och att det ska koppla ihop patologsverige på ett smidigt sätt, säger Gordan Maras.

Stora möjligheter

Irene Silverlo ser stora möjligheter med projektet bland annat kan det i framtiden användas i utbildningen av patologer. Då det finns få patologer i Sverige är det också svårt att få tid till handledning av nya patologer. Men med projektets hjälp skulle en patolog kunna handleda flera nya patologer på en och samma gång utan att de behöver befinna sig på samma plats. Allt detta samtidigt som patologen också kan diagnostisera det prov hen analyserar, tack vare den digitala tekniken.

Dela denna sida

Vad händer hos patologen?

Till patologen kommer alla vävnadsprover allt från små biopsier och hudar till hela organ. Här behandlas proverna genom att de skärs ut i mindre bitar och läggs i kassetter som dehydreras under natten. Sedan bäddas vävnaden in i paraffin, detta för att man ska kunna snitta vävnaden till omkring 4 mm tunna bitar som motsvarar 4 tusendelsmillimeter. Tillverkade snitt fångas upp med pensel och placeras på objektglas. Objektglasen med vävnadssnitt färgas för att man ska kunna se bland annat cellkärnor och cytoplasma i mikroskop.

Biomedicinska analytiker arbetar med olika färgningsmetoder beroende på vad som i preparatet skall bli synligt i mikroskopet. Många patientfall kräver ytterligare färgningar för att bestämma typ av tumör, vad den kommer ifrån samt vilken behandling som fungerar.

När vävnaden gått igenom hela processen scannas den sedan in av ett digitalt mikroskop. Bildfilerna läggs på gemensam server och kan sedan nås av patologen via en dator för diagnos.  Hela processen kan närmast beskrivas som ett hantverk.


Publicerad 2017-07-13
Uppdaterad 2017-07-13
Publicerat av webbredaktionen